En ny undersökning visar att bara var femte snöskoterförare alltid har med sig isdubbar när de kör på isbelagt vatten. Med rätt kunskaper och utrustning kan olyckorna undvikas.
Nära varannan snöskoteråkare som omkommer har kört igenom svag is. Motorljud och vibrationer gör att skoterföraren inte upptäcker isens varningssignaler på samma sätt som en skid- eller skridskoåkare gör. En snöskoter kan också ta sig långt ut på svag is eftersom hastigheten ofta är hög och den viktfördelande ytan relativt stor.
Isdubbar borde vara en självklar del av utrustningen, men varannan snöskoterförare har aldrig med sig isdubbar – och bara var femte har alltid med sig isdubbar – vid körning på isbelagt vatten. Det framgår av en undersökning bland drygt 700 snöskoterägare, som genomförts av Sifo på uppdrag av Länsstyrelsen i Norrbotten.
Isdubbarna ska sitta stadigt runt halsen, högt upphissade under hakan och utanpå kläderna. Då är de lätta att få tag på och man skadar sig inte på dem när man ramlar i. Det är även viktigt att öva på hur man använder isdubbarna.
Här följer ytterligare några saker att tänka på vid snöskoteråkning på isbelagt vatten:- Ha, förutom isdubbar, med er räddningslina, torrt ombyte och gärna flytoverall eller annat som hjälper er att flyta om ni skulle hamna i vatten.
- Kör inte över okända vattendrag. Inte ens utmärkta ”ruskade” leder är någon garanti för att isen håller, de visar bara var isen normalt är säkrast.
- Isen är ofta extra svag när den ligger på vatten som rör sig; vid utlopp och inlopp, efter frusna vattendrag och på reglerade sjöar. Isen är också svagare vid vass, bryggor, broar, uddar, sund och grund.
- Kör aldrig ensam och håll avstånd mellan snöskotrarna. Låt kapellet vara öppet på eventuella passagerarpulkor.