Alla är vi rätt lika innerst inne. Alla vill ha uppskattning och kärlek, ingen vill känna sig kränkt eller bortglömd.
Så tänk vad lätt det egentligen är att få någon att må bra. Enkla saker som att lägga en gnutta tid på en vän.
Kanske säga hej till någon som ser ensam ut eller bara fråga någon om den vet när nästa buss går. Ett enkelt täcken på att den du just frågat inte är osynlig och alla behöver vi lite socialt liv med folk vi faktiskt inte känner, fast att vissa kanske hellre kallar sig ensam varg.
En sak som tex betyder jätte mycket för mig är i fall personen jag pratar med ser på mig, har sitt fokus för några sekunder, på det vi snackar om, då begär jag inte att den ska lyssna på mig i tjugo minuter men kanske bara ta de lugnt i två minuter utan att stressat se sig omkring som om den hellre tänker på tusen andra saker än på det vi snackar om.
Det är definitivt något jag själv kan bli bättre på, då man stressar omkring och knapp ger en enda människa tre sekunder utav sitt liv. Nej det behövs inte mycket.
Och lägg bort den jobbiga stoltheten, talar fortfarande inte bara åt er utan åt mig själv med, den är ofta i vägen då man faktiskt vill vara snäll. Vad gör det om någon människa på jorden tänkte: oj hon/han var rätt konstig. Om det faktiskt finns en chans att göra någon glad.