Blogg: Vände Tjeckien tjejerna ryggen?
Efter mitt livs första landslagsmatch i hockey (och den första i någon sport över huvud taget, faktiskt) finns det förstås mycket att skriva om. Som den tjeckiska nationalsången, en malplacerad radioröst, Magnus Wernbloms mikrocomeback och… Laleh.
För första gången var nationalsångssekvensen inför matchstart en intressant upplevelse.
In på isen klev två unga svenska tjejer och förenade sina undersköna stämmor i framförandet av både den egna nationalsången och Tjeckiens. Vad tjeckerna tyckte om uttalet på den tjeckiska texten har jag inte den blekaste aning om, men jag hoppas att det inte var i protest som alla stod vända med ryggen mot flickorna under framförandet.
En kollega hävdar att laget tog sikte på en nationalflagga i mörkret bland takbalkarna... och i så fall bevisar det väl att mina glasögon snart måste bytas igen.
***
Säga vad man vill om matcharrangörerna – men de vet uppenbarligen hur man får Ö-vikspubliken att tända till. Det är förstås bara att putta in Magnus Wernblom på isen strax före nedsläpp så blir utbryter större jubel än under någon seriematch hittills i höst.
***
Att plötsligt höra Örnsköldsviks båda speakers tala engelska – eller åtminstone göra ett tappert försök till det – var nästan lika underhållande som själva matchen.
Det skulle inte ens varit tillräckligt för dem att kunna perfekt engelska, eftersom de dessutom förväntades traggla varje namn i den tjeckiska laguppställningen. Jag led verkligen med dem – men det ska tilläggas att rösterna darrade mindre ju längre matchen gick.
***
Tjeckien hade en riktigt taggad backup. I mittronden flög en missriktad puck ut mot Tjeckiens bås – och Kovar nöp den blixtsnabbt med plocken.
***
Det var finfrämmande från Tjeckien både på isen och pressläktaren. Där satt dels Modos gamle publikfavorit Martin Hostak, numera expertkommentator i hemlandet, och dels en ambitiös radioreporter som trots avsaknad av eget speakerbås live-refererade hela matchen i en liten mick mitt bland skribentfolkets buller, tjatter och pappersprassel. Starkt jobbat.
***
Sedan i maj har jag bedrivit en enmanskampanj för att Laleh ska bli nästa års artist på gratiskonserten den sjunde i sjunde. Just därför blir jag på gott humör när hennes musik plötsligt spelas i hockeyarenor, av alla ställen.
***
En sista notering: När detta skrivs sitter jag mer eller mindre ensam på pressläktaren och bara 20 meter från den punkt där Hockeykväll sänds live i SVT. Inget annat skiljer mig från Marie Lehman, Mikael Renberg och Peter Forsberg än luft. Aldrig förr har jag ställts inför en sådan storslagen möjlighet att sabotera en tv-inspelning.
Dela med dig av denna artikel på: