Regnar det? Hyr en film! Här får du 77 tips på riktigt sevärda filmer.

Missa inte att kika in här på webben7 igen nästa söndag, 10, juli. Då presenterar jag mina 21 senaste filmfemmor.

Håll till godo!

Dumma mej (Universal)

Animerad

Regi: Chris Renaud, Pierre Coffin

När lille Justin råkar ramla in i en av Egyptens pyramider visar det sig att den är en uppblåsbar kopia. Någon har stulit pyramiden, till superskurken Grus förtret. Gru bor i ett märkligt hus och kör omkring i en märklig farkost. Han är allmänt elak och tillsammans med doktor Nefario och en mängd gula små varelser – minions – planerar han den största stölden någonsin. Han ska stjäla månen. Men först behöver han komma över den nyligen uppfunna krympstrålemaskinen, som den unge pyramidtjuven Vector har. Skaparna av ”Ice Age” ligger bakom den här animerade filmen och här når man nästan upp i samma höga standard som Pixar visat upp i sina filmer det senaste decenniet. Fantasin har fått full frihet hos filmmakarna och här finns kopplingar till såväl James Bond som Star Wars. Självklart visar sig Gru inte vara ond rakt igenom och de tre föräldralösa flickorna Margo, Edith och Agnes får hans hjärta att smälta. Och hans gula små medhjälpare är helt underbara.

 

Adam Resurrected (Sandrew Metronome)

Med: Jeff Goldblum, Derek Jacobi, Willem Dafoe, Ayelet Zurer

Regi: Paul Schrader

Tel Aviv 1961. Adam Stein förs i handbojor tillbaka till Seitzlinginstitutet i öknen, en rehabiliteringsklinik för de som överlevde förintelsen men som drabbats av mentala problem. Ett ställe som för tankarna till Milos Formans Gökboet. Adam har extraordinära sinnen och han manipulerar och charmar personal och patienter, han pendlar mellan genialitet och galenskap. Vi får i tillbakablickar se hur han drev Adams Circus där han var Tysklans mest omtyckta magiker och komiker, men eftersom han var jude hamnade han i koncentrationsläger där han bokstavligen behandlades som en hund. En roll han spelade så bra att han överlevde. En dag har kliniken tagit in en ung patient som uppför sig som en hund och Adam utvecklar en speciell relation till pojken. En surrealistisk film med många bottnar som inte är helt lätt att ta till sig men som fascinerar rejält. Dessutom gör Jeff Goldblum, som jag ska erkänna att jag annars har svårt för, sin absolut bästa roll i karriären.

 

All Good Things (Sandrew Metronome)

Med: Ryan Gosling, Kirsten Dunst, Frank Langella, Kristen Wiig

Regi: Andrew Jarecki

David Marks var bara sju år när han såg sin mamma kasta sig ut från hustaket och dö en våldsam död. En händelse som satte djupa spår i honom. Han är äldsta son till en av New Yorks största fastighetsmagnater men vill inte ha något med familjens företag att göra. Han gifter sig med Katie och de startar hälsobutiken ”All good things” på landsbygden i Vermont men till sist ger han med sig och börjar arbeta med pappans skumma affärer. Samtidigt börjar Katie upptäcka att något är väldigt fel med David. Storyn är baserad på ett av New Yorks mest omtalade kriminalfall med två mord och en försvunnen person där David Marks i verkligheten heter Robert Durst. Men oavsett verklighetsbakgrund är det en story som berättas på ett fängslande sätt, i återblickar från början av 70-talet och framåt, utifrån ett förhör i rätten. Välgjord, välspelad och med en spänning som håller hela vägen. Dessutom med en riktigt bra rollprestation av Kirsten Dunst som Davids fru Katie.

 

Armadillo (Folkets Bio)

Dokumentär

Regi: Janus Mets

Krig är aldrig roligt, aldrig vackert. Bara vidrigt, våldsamt och onödigt. Men de unga danska pojkar som vi får följa i den här dokumentären åker till Afghanistan i tron att allt ska bli ett spännande äventyr. Vi får följa dem från avskedsfesten med inhyrd strippa, genom händelselösa rutinpatrulleringar och fram till den verkliga dramatiken när kamrater dödas och de själva begår uppenbara krigsbrott när de tömmer sina magasin i skadade motståndare. Kommentarer som: ”nu får man inte minsta dåligt samvete av att skjuta ett av de där rövhålen ” och ”det skulle kännas värre att skjuta en av byrackorna här” ger en skrämmande bild om hur omogna och okunniga soldaterna är. När de har tid över spelar de våldsspel och tittar på porrfilm. Unge Mads längtar efter stridskontakt men ser ut som ett skrämt barn. Sedan är han med och garvar åt den makabra berättelsen hur hans kamrater dödat fem talibaner. Armadillo är den mest omdiskuterade dokumentären någonsin, och den bör ses av alla.


Gudar och människor (Sandrew Metronome)

Med: Lambert Wilson, Michael Lonsdale, Olivier Rabourdin

Regi: Xavier Beauvois

1996 kidnappades sju franska munkar från ett kloster i Algeriet. De hittades senare döda sedan förhandlingarna mellan franska staten och den islamistiska terroristgrupp som tog på sig kidnappningen brutit samman. Riktigt vad som hände är fortfarande oklart och den här filmen ger inga svar, den visar i stället tiden strax före kidnappningen. Långsamt men väldigt fängslande berättad där mycket sägs genom kroppsspråk och ansiktsuttryck av suveräna skådespelare. Munkarna lever i stillhet i sitt kloster, ber, sjunger, arbetar i trädgården och säljer sin honung. Men klostret fungerar också som läkarstation, en av de äldre munkarna är läkare och han hjälper allt fler av byborna och förser dem med medicin. Men våldet lurar runt hörnet, stämningen blir hotfull och även Algeriets politiska ledning är kritisk till att munkarna finns i landet. De står nu inför ett val att stanna eller fly. Men att fly är detsamma som att dö och ”den goda herden lämnar inte flocken när vargen kommer.”

 

Hjärtslag (Folkets Bio)

Med: Monia Chokri, Niel Schneider, Xavier Dolan

Regi: Xavier Dolan

”Den enda sanningen är kärleken borton allt förnuft.” Med de orden inleds den här historien om ungdomarna Marie och Francis i Montreal. De är bästa vänner men inte ett par, Francis är öppet homosexuell. En dag träffar de den nyinflyttade Nicolas. Han är snygg, trevlig, intellektuell och både Marie och Francis blir förälskade. Nicolas, som samtidigt är charmerande med också svårtillgängligt och oberäknelig, spelar med båda deras känslor. Marie och Francis har ett fritt sexliv vid sidan om men det är Nicolas de vill ha och en stark rivalitet uppstår. 22-årige Xavier Dolan har både skrivit manus, regisserat, klippt och spelar rollen som Francis. Det här är hans andra film efter debuten ”Jag dödade min mamma” och Dolan spås en lysande framtid, fullt förståeligt. Filmen är mycket konstnärligt filmad med scener i slow motion där miner och blickar som utväxlas säger mer än ord. Dessutom är musiken perfekt vald, från The Knife till den fantastiska Suite no 1 för cello av Bach.

 

Honung (Sandrew Metronome)

Med: Bora Atlas, Erdal Besikcioglu, Tulin Ozen

Regi: Semih Kaplanoglu

Den mycket tystlåtne Yusuf och hans föräldrar lever ensligt i ett oerhört vackert bergslandskap i Turkiet. Pappan försörjer familjen med biodling, där hans bisamhellen är placerade högt uppe i träd vilket medför riskfyllt arbete att hämta honung. I skolan har Yusuf det svårt, han stammar och klarar inte högläsningen som krävs för att få den eftertraktade lilla utmärkelsen som nålas fast på skjortan. Den enda han kan prata med utan att stamma är pappan, och bara när de viskar till varandra. Men en dag när pappan ger sig ut i skogen för att leta nya bisamhällen kommer han inte hem. Det här är en av de mest lågmälda berättelser jag någonsin sett och den som är ute efter action ska absolut inte ge sig på att se den. Men kan du bara ta del lugnt i två timmar och försöka leva dig in i Yusufs liv är det en stor upplevelse. Dialogen är mycket sparsam och filmen saknar musik, men den är oerhört vackert filmad och pojken är urstark i sin roll.

 

I rymden finns inga känslor (SF)

Med: Bill Skarsgård, Martin Wallström, Cecilia Forss

Regi: Andreas Öhman

Simon tillbringar en hel del av sin tid i en gammal tvättunna som han låtsas är en satellit i omloppsbana runt jorden. Han gillar inte förändringar, allt ska göras på rätt tid, allt måste vara i balans. Han tycker om cirklar och äter bara sådant som är runt, varma mackor måste skäras runda. Han tycker inte om när någon tar i honom och han anser att känslor bara skapar problem. Simon har Aspergers syndrom. Den enda som förstår honom är hans storebror Sam, vars sambo Frida en dag får nog av Simon och flyttar. Tillvaron vänds upp och ned för både Simon och Sam och nu måste Simon hitta en ny tjej åt sin bror, en tjej som är vetenskapligt perfekt för honom. Kramforsgrabben Andreas Öhmans långfilmsdebut är en sensation, den är Sveriges Oscarsbidrag och har nominerats till fyra Guldbaggar; bästa film, bästa manus, bästa huvudroll och bästa kvinnliga biroll. Jag tror den vinner en bagge för bästa manus nu på måndag, det är den värd. Bästa svenska komedi på mycket länge.

 

Lymelife (Pan Vision)

Med: Rory Culkin, Alec Baldwin, Emma Roberts, Cynthia Nixon

Regi: Derick Martini

I en förort på Long Island i slutet av 1970-talet har 15-årige Scott förälskat sig i grannflickan och klasskompisen Adrianna, men hon ser honom mer som en kompis och vill hellre dejta äldre killar. Scotts pappa är i fastighetsbranschen och på väg att tjäna riktigt mycket pengar men han bryr sig mer om jobbet än familjen. Adriannas pappa är sjuk i borrelia och psykiskt instabil medan hennes mamma jobbar åt Scotts pappa – vilket leder till mer än bara jobb, de har en affär. Bröderna Derick och Steven Martini lyckas mycket bra när de rotar i deras egen uppväxt och de har fått ihop en berättelse som fängslar från första till sista stund. Ett relationsdrama på flera plan och samtidigt en söt ungdomsförälskelse, allt kryddat med en nypa humor som ändå inte tar över allvaret i filmen. Helt igenom mycket välgjord och med starka rollprestationer på samtliga platser. Rory Culkin, aktuell i Scream 4, lyckas på ett utmärkt sätt gestalt en kär 15-årings fumlighet.  

 

Mademoiselle Chambon (Sandrew Metronome)

Med: Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Aure Atika

Regi: Stéphane Brizé

Muraren Jean får, uppenbarligen för första gången, hämta sin lille son på skolan när frun gjort illa ryggen på jobbet. Han träffar sonens lärarinna, Véronique Chambon, som undrar om Jean kan berätta för barnen om sitt yrke. Sedan behöver hon hjälp med ett fönster som måste bytas – i hennes lägenhet. Sakta byggs en spänning upp mellan de båda och samtidigt berättar Jeans fru att hon är gravid. Hela hans trygga tillvaro vänds upp och ned, han ställs inför sitt livs svåraste val. Sällan, eller aldrig, har jag sett en fransk film där det varit så lite dialog. I stället sägs oerhört mycket med blickar och många helt tysta scener – inte ens musik – där man bara får se Jean eller Véronique sitta och tänka. När de väl pratar med varandra är dialogen trevande, nästan som nyförälskade tonåringar som inte vet hur de ska närma sig varandra. Vincent Lindon, som vi nyligen kunnat se i ”Allt för henne” och ”Welcome”, är som vanligt strålande. En stillsam pärla.

 

Mother and child (Pan Vision)

Med: Naomi Watts, Annette Bening, Samuel L. Jackson, Jimmy Smits

Regi: Rodrigo Garcia

Sjukgymnasten Karen, 51, bor med sin gamla sjuka mor som hon sköter. Varje dag tänker hon på sin egen dotter som hon födde när hon bara var 14 år, och som hon tvingades adoptera bort. Elisabeth är nu 37 år och framgångsrik advokat. Hon bor ensam sedan 17 års ålder och tänker inte skaffa familj. Hon vet vad hon vill och hon får vad hon vill, på nya jobbet förför hon direkt den betydligt äldre chefen och samtidigt inleder hon ett sexuellt förhållande med sin gifta granne. Här finns också ett ofrivilligt barnlöst par som vill adoptera. Halvvägs in i filmen korsas huvudfigurernas vägar. Ett starkt relationsdrama som fokuserar på mor- och dotter-rollen. Alla har någon form av kommunikationsproblem och mycket som borde sägas blir aldrig sagt. Stundtals känns det som om filmen vill säga mer än den hinner med och vissa spår försvinner. Men skådespeleriet är fullständigt lysande, främst av Annette Bening och Naomi Watts. Ladda upp med näsdukar om du är lättrörd.

 

Mr. Nice (Pan Vision)

Med: Rhys Ifans, Chloë Sevigny, David Thewlis

Regi: Bernard Rose

Howard Marks, från Wales, var duktig i skolan och han kom in på Oxford där han snabbt hamnade i marijuanakretsar och senare testade LSD. Han gifte sig, slutade med droger och försörjde sig som lärare innan han under tidigt 70-tal lockades att hjälpa en gammal vän med att smuggla in narkotika. Snart börjar han langa själv, det blir mer och mer och han tjänar stora pengar. Men hur länge håller det? Howard Marks finns i verkligheten och har en mycket märklig historia, dels som knarksmugglare där han under sin höjdpunkt hade kontroll över tio procent av världens haschhandel. Han hade kontakter med MI6, IRA och CIA och kanske arbetade han även åt dem. Den här filmen baseras på hans egen roman om sitt liv och det är riktigt intressant berättad, även om det stundtals känns spretigt. Vi får följa Marks från mobbad plugghäst via ekonomisk framgång, om än olaglig, till förfall. Mycket sevärd, även om man kan tycka att historien glorifierar narkotika.

 

Pink Saris (Folkets Bio)

Dokumentär av Kim Longinotto

Vi befinner oss i Norra Indien och det hinduistiska samhället är indelat i kaster. Traditionens makt är stor och en kastlös flicka är absolut inget värd, de gifts bort som 12-åringar med ett oerhört tufft liv framför sig. Banden klipps till deras egen familj och de blir svärföräldrarnas ägodel, en slav som ofta utsätts för våld och våldtäkter, inte sällan utförd av svärfar. Några unga flickor lyckas fly, andra tar sina liv. Vissa får hjälp av Gulabi Gang – Pink Saris – en grupp av hundratals kastlösa kvinnor som kämpar mot kastsamhället. I täten går Sampat Pal, en oerhört stark kvinna som själv blev bortgift som 12-åring. Hon hjälper flickor och unga kvinnor som råkat illa ut och hon anser att Indien inte skulle vara så rörigt om kastsamhället skulle upphöra. Kim Longinotto är förmodligen världens främsta dokumentärfilmare efter starka skildringar som ”Sisters in Law”, ”Hold me tight, let me go” och ”Rough Aunties”. Henne senaste är minst lika stark och gripande. Skippa kvällens actionrulle och ge en dokumentärfilm en chans.

 

Please Give (SF)

Med: Cathrine Meener, Amanda Peet, Oliver Platt, Rebecka Hall

Regi: Nicole Holofcener

Rebecca jobbar med mammografi, är singel, tystlåten och tar hand om sin gamla mormor Andra, 91 år. Rebeccas fem år äldre syster Mary är också singel, men betydligt mer utåtagerande. Hon arbetar som ansiktsmassör och bryr sig inte ett dugg om mormor Andra, vars grannar är antikvitetshandlarparet Kate och Alex som vill köpa hennes lägenhet. De har också tonårsdottern Abby som oroar sig för finnar och blir grinig när hon inte får köpa dyra jeans. Alla inblandade har sina egna funderingar på livet och deras respektive problem vävs samman på ett snillrikt sätt. Rebecca försöker nätdejta, Mary spionerar på tjejen som hennes ex är ihop med, Kate har dåligt samvete sättet de driver antikvitetsaffären på och vill helst arbeta som volontär – och Alex inleder en affär med Mary. En både allvarlig och riktigt rolig film där den stora behållningen är 82-åriga Ann Guilbert i rollen som Andra, som säger precis vad hon tycker och tänker. Helt utan hämningar.

 

Tamara Drewe (Pan Vision)

Med: Gemma Arterton, Roger Allam, Dominic Cooper, Luke Evans, Tamsin Grieg

Regi: Stephen Frears

I lilla idyllen Ewedown på den engelska landsbygden samlas författare hemma hos paret Nicholas och Beth Hardiment. Nicholas är framgångsrik författare och Beth hjälper honom med allt, men Nicholas har väldigt svårt att inta jaga unga vackra kvinnor. Han beskriver deras äktenskap som en passare där de sitter ihop i huvudändan men där benen är fria att röra sig som de vill. Till byn återvänder Tamara för att sälja sin gård när hennes mamma dött. Tamara var som ung mest känd för sin stora näsa, den har hon opererat och nu är hon snygg och sexig. Regissören Stephen Frears har en rad bra filmer bakom sig – som Farligt begär, High Fidelity och The Queen – och här lyckas han riktigt bra med att beskriva otrohet, svartsjuka, åtrå, förälskelse, misstänksamhet och tonårsfantasier på ett mycket roligt sätt. Med typisk brittisk humor, ibland rätt svart. Skådespeleriet är också riktig bra och roligast är två 15-åringa tjejer som ställer till det för alla.

 

Tron Legacy (Disney)

Med: Jeff Bridges, Garrett Hedlund, Bruce Boxleitner, Michael Sheen

Regi: Joseph Kosinsky

Världens största spelskapare, Kevin Flynn, skickar ut en signal från sin digitala värd som han drogs in i för 20 år sedan. Signalen uppfattas av Flynns son Sam som bestämmer sig för att leta rätt på sin försvunna far. Sam tar steget in i den virtuella världen ”the grid” och en häftig kamp mellan ont och gott tar fart – inte minst med hisnande jakter på spektakulära motorcyklar. Det ska sägas direkt att det här inte är en film man ska se för handlingens skull, eller för dialogen. Det här är enbart en visuell upplevelse och som sådan fungerar den riktigt bra, det är bara att luta sig tillbaka och ta emot. Tankeverksamheten kan man koppla bort. Man behöver heller inte ha sett originalfilmen från 1982 (det tog 28 år innan uppföljaren kom) även om det ger en extra dimension till handlingen. Dessutom gillar jag Jeff Bridges, han gör sällan dåliga prestationer, men övriga ensemblen går det lite trögt för. Soundtracket av Daft Punk är för övrigt perfekt till det här bildfyrverkeriet.

 

Trädet (Folkets Bio)

Med: Charlotte Gainsbourg, Morgana Davies, Marton Csokas, Aden Young

Regi: Julie Bertuccelli

Dawn och Peter bor med sina fyra barn på Australiens landsbygd när Peter plötsligt drabbas av en hjärtattack och dör i sin bil, under familjens jättelika magnoliafikus. 8-årige Simone, som är med i bilen, tar pappas död hårdast och hon tror att hans själ lever kvar i trädet, där hon tillbringar mycket tid för samtal med sin döda pappa. På grund av den hårda torkan söker sig trädets enorma rötter nya vägar och hotar att förstöra familjens hus. Dawn övertalas då av sin nya kärlek George att trädet måste bort, ett mycket svårt beslut. Julie Bertuccelli lyckas väldigt bra att beskriva sorgen när en familj mister en älskad medlem och filmen berättar hur barnen hanterar pappans död på olika sätt. Men framförallt är det en film om en mor-dotter-relation där det är lilla Simone som visar sig vara den starka. Charlotte Gainsbourg är som vanligt strålande bra men den här gången får hon hård konkurrens av Morgana Davies, en alldeles fantastisk barnskådespelare.

 

Underkastelsen (Folkets Bio/Pan Vision)

Dokumentär med Stefan Jarl, Eva Röse och 23 professorer

Regi: Stefan Jarl

Varje människa har i dag fler än hundra olika kemikalier i sin kropp. Filmaren Stefan Jarl och skådespelaren Eva Röse, som under inspelningen var gravid, beslöt sig för att undersöka sitt blod. Stefan Jarl visar sig ha gamla bekämpningsmedel som PCB och DDT i sitt blodsystem, trots att de förbjöds på 70-talet. Det finns 100 000 kemikalier som människan hittat på. Omärkligt strömmar många av dem in i våra kroppar, via mat och dryck men även kosmetika och plast som vi rör vid, och vi vet inte hur de påverkar oss. I PVC, en av de vanligaste plastsorterna, finns mjukgörande ftalater. Forskare har upptäckt samband mellan ftalater och astma/allergi, men även autism. Gissa i vilket rum i din bostad där ftalater är vanligast? Barnkammaren. Kemikalier i vatten gör att grodor och fiskar byter kön eller blir ofruktsamma. Kvalitén på mänskliga spermier har också kraftigt försämrats, håller vi på att utrota oss själva med alla kemikalier? Detta är en mycket bra skräckfilm.

 

Upperdog (Folkets Bio)

Med: Hermann Sabado, Agnieszka Grochowska, Mads Sjögård Pettersson, Bang Chau

Regi: Sara Johnsen

Halvsyskonen Axel och Yanne adopteras från Asien till Norge som barn, men hamnar i olika familjer. Axel i en välbärgad familj och storasyster Yanne i en vanlig medelklassfamilj. Axel, som inte vet om att han har en syster, blir bortskämd och arrogant. Yanne är betydligt mer tillbakadragen och driver en liten restaurang där hennes polska väninna Maria hjälper till i köket. Maria jobbar också som hemhjälp hos Axels föräldrar när han flyttar hem efter att ha dumpat sin flickvän, och de inleder ett förhållande. I storyn finns också Per, en ung militär som hängts ut med bild i pressen där han siktar på barn med sitt automatvapen. Per är ute efter hämnd på den kvinnliga journalisten. Sara Johnsen lyckas väva ihop flera olika berättelser på ett riktig bra sätt och hon får till ett relationsdrama där alla inblandade bär på någon form av sorg. Det är krigstrauman, barndomstrauman, saknad men också förälskelse. Hon lyckas också väva in lite humor. En riktigt bra norsk film.

 

Vegas (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Jørgen Hausberg Nilsen, Karoline Stemre, Sindre Kvalvåg Jacobsen

Regi: Gunnar Vikene

Den tyste tonåringen Thomas och hans lillebror Daniel hämtas av socialen eftersom mamma får stryk av sin nya sambo, som hon inte vill mista. Marianne, en utåtagerande tonårstjej, har på kort tid lyckats bli utslängd från tre fosterfamiljer. Den några år yngre Terje råkar knuffa sin mamma av färjan på väg till Danmark och hans pappa orkar inte ta hand om honom längre. De tre barnen möts på ett ungdomshem och blir vänner, de enda kompisar de någonsin haft. Thomas vill helst flytta hem till mamma med Daniel som placerats i fosterfamilj, Terje tror att hans mamma överlevt olyckan och vill resa till Danmark för att leta efter henne, Marianne vill flytta in hos sin moster och hennes man – som hon vet att utnyttja, på olika sätt. Detta är ett mycket starkt norskt drama om tre unga människor som hamnar snett i livet på grund av att de saknar bra vuxna förebilder. Och spelet de tre filmdebutanterna visar upp är riktigt bra. Karoline Stemre lär vi få se mer av.

 

Winter’s Bone (Sandrew Metronome)

Med: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Kevin Breznahan

Regi: Debra Granik

17-åriga Ree Dolly bor i en liten stuga på landsbygden i Missouri tillsammans med sina två småsyskon och deras apatiska mor. Ree har fullt ansvar för familjen sedan den amfetamintillverkande pappan försvunnit. Han står åtalad men är släppt mot borgen och han har satt huset och familjens mark som pant. Nu måste Ree hitta sin pappa, död eller levande, annars riskerar familjen att kastas ut från sitt hem. Men hon får ingen större hjälp och jakten på honom visar sig bli mycket obehaglig, i en skitig värld som styrs av hårda män och där nästa alla är släkt med varandra. Den här prisade filmen är ett mycket starkt drama om en tuff tonåring som trots att hon inte tycks ha mycket framtid att hoppas på för sig själv eller sina syskon ändå gör mer än hon egentligen kan för att tillvaron ska vara dräglig. Ree lär sina småsyskon skjuta ekorrar som de också flår innan de lagas till för kvällsmat. Hela tiden finns också en obehaglig känsla om att något riktigt otäckt är på väg att hända.

 

9 (Sandrew Metronome)

Animerad. Röster. Christopher Plummer, John C. Reilly, Elijah Wood

Regi: Shane Acker

En docka gjord av säckväv vaknar till liv. Hans skapare ligger död på golvet och utanför har världen gått under i ett krig mellan mänskligheten och ondskefulla maskiner. Dockan har siffran 9 på ryggen och snart träffar han 2, som dessvärre snabbt försvinner i käftarna på en T-rexliknande odjursrobot. Andra små säckvävsdockor dyker upp och några bestämmer sig för att försöka rädda 2. De lyckas också förgöra odjuret men väcker samtidigt en betydligt ondskefullare maskin till liv. En maskin som suger själarna ur dockorna, själar som de fått av sin skapare – samme man som också ligger bakom den onda maskinen. Regissören Shane Acker Oscarsnominerades för sin kortfilm som ligger till grund för den här produktionen, som blivit till tack vare Tim Burton. Och visst finns likheter med de tidigare animerade Burton-filmerna ”The nightmare before Christmas” och ”Corpse bride”. Animeringen är imponerande och filmen borde gå hem hos både vuxna och barn ned till 9-10 år.

 

Alice i Underlandet (Disney)

Med: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway.

Regi: Tim Burton

19-åriga Alice, som sedan tidig barndom drömt en och samma konstiga dröm, är bjuden på en förlovningsfest – som visar sig vara hennes egen. Urtriste lord Hamish friar till henne men hon hinner inte svara innan en kanin i väst lockar med henne ned i Underjorden. Där hamnar hon i en makalös fantasivärld, helt i Tim Burtons anda. Jättelika färggranna svampar, talade blommor, de feta tvillingpojkarna Tweedledee och Tweedledum, en flygande katt som ibland löser upp sig själv till en molnslöja, den galne hattmakaren – och mycket annat. I Underlandet ska Alice, enligt sägnen, döda draken Jabberwacky med det magiska Vorpalsvärdet för att den mordiska Röda drottningen ska kunna störtas. Det är magiskt, drömskt vackert och fullkomligt galet när Burton tar sig an Lewis Carrolls gamla saga från 1865. Kostymer och smink, inte minst på Johnny Depp och Helena Bonham Carter är fullständigt lysande. Filmen är också så detaljrik att man måste se den fler gånger för att kunna ta in allt.

 

Augustilunch i Rom (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Gianni Di Gregorio, Valeria De Franciscis, Marina Cacciotti

Regi: Gianni Di Gregorio

Det är en varm dag i Rom mitten av augusti och Gianni tar som vanligt hand om sin åldriga mor. På grund av att han så pliktskyldigt och omtänksamt sköter henne hela dagarna kan han inte arbeta och ligger därför efter med hyran. Hyresvärden drar av lite på skulderna om Gianni även tar hand om hans gamla mamma, som överraskning ingår även hyresvärdens senila syster. Som om inte det är nog så tvingas Gianni dessutom inhysa husläkarens mamma, som har strikta matrestriktioner – vilka hon däremot struntar fullkomligt i. Totalt fyra nyckfulla gamla damer som kräver matlagning, uppassning och sällskap. Gianni lagar glatt mat åt dem, dricker vin och röker, allt ackompanjerat till tango. Huvudrollen spelas av Gianni Di Gregorio, som också gör regidebut med denna mångfalt prisbelönta film. Tempot är lågt men värmen stor och till slut sitter man där med ett stort leende på läpparna. En liten pärla med smak av både sommar, vin och god mat.

 

Bröllopsfotografen (Sandrew Metronome)

Med: Björn Starrin, Tuba Novotny, Kjell Bergqvist, Johannes Brost

Regi: Ulf Malmros

29-årige Robin jobbar på bruket i värmländska Molkom, han bor fortfarande hemma hos föräldrarna – ”med egen ingång” – och drömmer om att kunna försörja sig som fotograf. När beskedet kommer att bruket, där pappa är förman, ska läggas ned bestämmer sig Robin för att starta eget som bröllopsfotograf. Inget som uppmuntras av pappa. Men han får ett första jobb att fota ett snobbigt bröllop på Djursholm, för att betala av en skuld. Trots att han är en katt bland hermelinerna lyckas Robin etablera kontakt med den rika societeten och dessutom få ihop det med pampens dotter Astrid. Ulf Malmros fick en Guldbagge för bästa manus och Kjell Bergqvist en för birollen som den bittre, misslyckade komikern och skådisen Jonny Björk. Det är sannerligen ett något märkligt persongalleri i både Robins och Astrids familjer men trots att filmen är något ojämn har Malmros lyckats med något så ovanligt som en svensk komedi som samtidigt är bra.

 

Coco & Igor (Pan Vision)

Med: Mads Mikkelsen, Anna Mouglalis, Elena Morozova

Regi: Jan Kounen

Paris 1913 och den ryske kompositören Igor Stravinskij har premiär för sin balett Våroffer. Det blev något som den franska societeten aldrig tidigare hade sett maken till och den suggestiva baletten och den dramatiska musiken föll inte publiken i smaken. Publiken hamnade i uppror men en av åskådarna gillade vad hon såg – modeikonen Coco Chanel. Sju år senare möts de två, strax efter att Chanels älskare ”Boy” Capel omkommit i en bilolycka. Coco vill hjälpa Stravinskij, som hade det svårt ekonomiskt, och låter honom flytta in i hennes stora herrgård på landet. Stravinskij har med sig sin sjuka hustru och deras fyra barn, men snart har Coco Chanel snärjt Igor och de inleder en het romans. Fotot och ljussättningen är enormt snyggt och Mads Mikkelsen gör med minimalistiskt skådespeleri ett starkt porträtt av den strame kompositören. Mouglalis är också bra men allra bäst är Elena Morozova som hans lungsjuka och bedragna hustru.

 

District 9 (SF)

Regi: Neill Blomkamp

Med: Sharlto Copley, Jason Cope, William Allen Young

Utomjordingarna har kommit, ett jättelikt rymdskepp hänger ovanför Johannesburg men när inget hänt efter tre månader beslutar man sig för att ta sig in i skeppet. Den utmattade och apatiska besättningen tas omhand och förs till ett läger som snabbt förvandlas till slum. De räkliknande rymdvarelserna tycks inte veta hur de ska ta hand om varandra och de hamnar i händerna på nigerianska gangstrar. Efter 20 år i lägret beslutas att de 1,8 miljoner ”räkorna” ska evakueras till ett annat läger, ansvaret ges till den lite töntige Wilkus van der Merwe. Men han smittas av en vätska och börjar snart förvandlas till räka, och plötsligt jagas han som jordens mest värdefulla affärstillgång. Regissören Neill Blomkamp, själv uppvuxen i Johannesburg, har skapat en scifi med ett visst djup – här går att dra paralleller med Sydafrikas apartheid, med nazismens koncentrationsläger eller med dagens Israel/Palestina-konflikt. Dokumentärkänslan och snygga effekter ger ett extra plus.

 

En enda man (SF)

Med: Colin Firth, Julianne Moore, Nicholas Hoult

Regi: Tom Ford
Universitetsprofessorn George Falconer, en engelsman som bosatt sig i Los Angeles, blir plötsligt ensam när hans pojkvän sedan 16 år omkommer i en bilolycka. Det är tidigt 60-tal och han är på grund av sin sexuella läggning inte välkommen på begravningen. Nu försöker han bara genomlida vardagen och han ser ingen framtid. Men just den här dagen har han bestämt sig för att ändra på det och vi förstår snart att han planerar att ta sitt eget liv. Med inklippta minnesbilder följer vi hans sista dag då tre olika personer försöker få honom i säng: en av hans manliga elever, en homosexuell spanjor och hans gamla ungdomsromans Charlotte, som själv flyr sin ensamhet med hjälp av gin. Fotot, klippningen och ljudsättningen är strålande. Och greppet att ändra färgnyanserna i takt med huvudpersonens sinnesstämning är elegant. Dessutom gör Colin Firth en fullständigt lysande rollprestation, vilken han också Oscarsnominerades för. En lågmäld, tragisk och mycket bra kärlekshistoria.

 

En italiensk familj på gränsen till sammanbrott (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Riccardo Scamarcio, Nicole Grimaudo.

Regi: Ferzan Özpetek.

Tommaso kommer hem till Lecce i södra Italien för att under en familjemiddag avslöja att han inte läser ekonomi i Rom, att han istället vill bli författare och att han är homosexuell. Han hoppas bli förskjuten av sin far och därmed slippa ta över familjens pastafabrik. Men hans bror Antonio hinner före och släpper bomben att han är gay, vilket leder till att pappas kör ut honom och får hjärtinfarkt. Nu vågar Tommaso inte berätta och han blir den som ska ta över fabriken, trots att han egentligen inte vill. Den turkiske regissören har skapat en liten humoristisk pärla med mycket allvar i botten. Det blir hejdlöst roligt när Tommasos pojkvän och tre andra vältränade homosexuella män plötsligt dyker upp och blir väl omhändertagna av den homofientliga pappan. Samtidigt som Tommaso står i centrum är det lika mycket en film om hans farmor som inte fick det liv hon ville ha. Hon är också den som ser när övriga familjen väljer att blunda.

 

En profet (Sony)

Med: Tahar Rahim, Niels Arestrup, Adel Bencherif

Regi: Jacques Audiard

19-årige Malik har dömts till sex års fängelse. Vi får inte veta mycket om honom, annat än att han inte har några anhöriga, inga vänner, att han är analfabet och att hans rygg bär spår av piskrapp. I fängelset finns två falanger, korsikanerna som leds av den åldrige César och deras motståndare araberna. Malik, som har arabiskt ursprung, anlitas av César för att utföra ett mord på en tjallare och får därmed korsikanernas beskydd. Så småningom bygger Malik själv upp en egen affärsrörelse. I några surrealistiska scener hemsöks han också av den man han mördade, som faktiskt får honom att lära sig läsa. Den här brutala, starka men också komplicerade historien har belönats med en rad utmärkelser – vilket är lätt att förstå när man ser den. Tahar Rahim är helt suverän i huvudrollen och lika imponerande är Niels Arestrup som César. Berättartekniken, fotot och klippningen är elegant och filmen för tankarna till en modern Gudfadern, men i fängelsemiljö.

 

Flykten (Sandrew Metronome)

Med: Iben Hjeje, Lars Mikkelsen, Faigh Zamani

Regi: Kathrine Windfeld

Danske journalisten Rikke Lyngvig kidnappas av talibaner under en intervju i Afghanistan och tvingas spela in en video där hon läser upp ett uttalande till världen att ockupationen av Afghanistan måste upphöra. Hon överlever endast om Danmarks trupper omgående drar sig ut ur landet, Danmark får tio dagar på sig och för varje dag kapas ett finger på Rikke. Unge Nazir sätts att vakta henne och är även den som ska få ”äran” att döda henne som hämnd för sin far, som dödades av amerikansk militär. Rikke lyckas fly och hemma i Danmark skriver hon en bok om sina upplevelser. Filmens sensmoral är att man alltid har ett val och den beskriver flykt i flera olika plan: Rikkes egen flykt, Nazirs flykt från sin konservativa släkt, flykt undan utvisningshot och flykt från sanningar. Kathrine Windfeld, som tidigare regisserat tv-serierna Kronprinsessan och Kungamordet, har lyckats med en riktigt spännande thriller baserad på Olav Hergels roman Flyktingen.

 

Fräls oss ifrån ondo (Warner Home Video)

Med: Lasse Rimmer, Lene Nystrøm, Jens Andersen, Pernille Vallentin

Regi: Ole Bornedal

Framgångsrike advokaten Johannes flyttar med sin fru Pernilla och deras två barn hem till sin barndoms småstadsidyll. Den bosniske flyktingen Alain, som fått begrava hela sin familj i kriget, hjälper till i trädgården. Johannes yngre bror Lars har det inte gått lika bra för. Han är lastbilschaufför och har problem med både spriten och humöret och nu väntar han barn tillsammans med Scarlett, som har svårt att vara ensam. Lars råkar köra över gamla Anna, den före detta majoren Ingvars livskamrat och beskyddare, och när han skyller olyckan på Alain urartar den underliggande främlingsfientligheten till en våldsam lynchmobb. Vi får en snabb och lite annorlunda presentation av huvudpersonerna i inledningen och dessutom ett samtal mellan Pernilla och barnen att man inte får slåss, och att ingen är ond. Men är det verkligen så? När allt går överstyr börjar till och med suputen Lars att tveka i denna våldsamma thriller, som ligger skyhögt över vad svensk film kan åstadkomma i samma genre.

 

Geniet och pojkarna (Pan Vision)

Dokumentär av Bosse Lindquist

Carleton Gajdusek (1923-2008) fick Nobelpriset i medicin 1976 för upptäckten av prioner, som låg bakom sjukdomen kuru. En dödlig sjukdom hos ett folk på Nya Guinea som ägnade sig åt kannibalism. Samma sjukdom ligger bakom galna kosjukan och Gajdusek kunde visa att smittan berodde på att framförallt kvinnor och barn åt av döda släktingars hjärnor. Under sina studier av fore-folket och de mer krigiska kannibalerna kukukuku-folket adopterade Gajdusek 57 barn som han tog hem till Washington. Långt senare anklagades han för pedofili och dömdes för sexuellt ofredande. Bosse Lindquist har lagt upp sin fängslande dokumentär så att man länge har sympati för Gajdusek och tror att anklagelserna är felaktiga. Fram tills han själv säger att om man vill hålla ihop en familj så måste man ha sex mellan generationerna. Hos ursprungsbefolkningen på Nya Guinea var det inget konstigt men hur kunde denna intelligenta forskare tro att han kunde ägna sig åt sådant i USA?

 

Hierro (Pan Vision)

Med: Elena Anaya, Bea Segura, Andrés Herrera

Regi: Gabe Ibáñes

Maria åker på semester med sin lille son Diego till Kanarieöarnas sydligaste utpost Hierro men Diego försvinner på färjan. Har han ramlat överbord? Har han kidnappats? Ett halvår senare hittas en kropp och Maria åker tillbaka till ön för att identifiera kroppen, men uppger att det inte är hennes son. Hon tvingas stanna på den karga vulkanön för att vänta på ett dna-test och upptäcker snart att en annan kvinna mist sin son i samband med en bilolycka. Storyn i den här spanska psykologiska rysaren må vara tunn men det kompenseras av ett fantastiskt vackert bildspråk, där vatten är huvudtemat, och väl avvägd musik som skapar en otäckt skrämmande känsla. Elena Anaya är dessutom suverän i huvudrollen. Filmen ska ses som ett konstverk snarare än en ordinär skräckrulle, även om det alltid blir skrämmande med barn som far illa. Missa heller inte den läskiga kortfilmen Maquina i extramaterialet. Vidrig eller humoristisk? Välj själv.

 

In the loop (Sandrew Metronome)

Med: Tom Hollander, Peter Capaldi, Anna Chlumsky, James Gandolfini

Regi: Armando Iannucci

Brittiske ministern Simon Foster, lite velig och godtrogen, råkar under en radiointervju uttala sig lite märkligt om en eventuell invasion och det kan tolkas som att han är för ett krig. Personligen är han emot kriget i Mellanöstern men samtidigt är han osäker på hur han ska uttrycka sig för att hålla sig till partiets oklara linje. Det är inledningen på en hisnande beskrivning av hur det – kanske – kan ha gått till i maktens korridorer i USA och Storbritannien inför invasionen av Irak. Det gäller att vara fullständigt koncentrerad från start för att hänga med i svängarna. Dialogen är extremt snabb, handkameran som gör lika snabba rörelser och ständigt zoomar ut och in, förstärker det hysteriska tempot ytterligare. Men roligt är det. Dessutom är skådespeleriet på topp, ända ned till minsta biroll. Och frågan är om någon varit så vansinnigt arg och svärande på film förr som Peter Capaldi i rollen som premiärministerns rådgivare. Ingen film för slötittande.

 

Julie & Julia (Sony)

Med: Meryl Streep, Amy Adams

Regi: Nora Ephron

Ambassadörsfrun Julia Child flyttar till Frankrike i slutet på 40-talet där hon för att ha något att göra utbildar sig till kock. Hon blir alltmer inbiten i det franska kökets matlagningskonst och i början av 60-talet släpper hon till sist en kokbok och blir sedan en välkänd tv-kock i hemlandet USA. 40 år senare bestämmer sig socialarbetaren Julie Powell för att på sin fritid laga Julias 524 recept i kokboken på 365 dagar i sitt minimala kök i Queens, New York. Samtidigt ska hon blogga om det. Hon blir minst lika besatt av matlagningen som sin förebild och bloggen blir oerhört populär. Filmen bygger på Julie Powells bok ”Julie & Julia: 365 days, 524 recipes, 1 tiny apartment kitchen” från 2005. Meryl Streep är som vanligt helt suverän och hennes tolkning av Julia Child (1912-2004) är fantastiskt rolig, hon har till och med lagt sig till med den populära tv-kockens falsett. Gillar man matlagning så blir den här filmen förstås ännu bättre.

 

Kärlekens raseri (Folkets Bio)

Med: Daniel Craig, Samantha Morton, Rhys Ifans

Regi: Roger Michell

Joe har tagit ut sin kära Claire på en picknick till en underskön äng. Han har med sig en flaska Dom Perignon och planerar att fria då en luftballong dyker upp och är på väg att krascha. En äldre man faller ur men hans barnbarn är kvar i korgen. Joe rusar fram för att hjälpa och flera andra ansluter men trots gemensamma krafter stiger ballongen till väders av en vindby och en man följer med för högt, tappar greppet och störtar mot sin död. Den traumatiska händelsen påverkar Joe starkt och han känner sig på något sätt skyldig till mannens död. Snart tar Jed, som också var med vid olyckan, kontakt med Joe och allt vänds upp och ned. Vem är Jed och vad vill han? Daniel Craig är lysande i rollen som den frustrerade Joe och man blir snart lika irriterad som han över Jeds påträngande beteende. Fotot är också bedårande i detta udda triangeldrama som bygger på Ian McEwans roman om kärlek som tar sig märkliga vägar.

 

Last Stop 174 (Pan Vision)

Med: Michel Gomes, Chris Vianna, Marcello Melo Junior

Regi: Bruno Barreto

1983 blir den unga knarkande mamman Marisa av med sin halvårsgamla son Alessandro, som straff för att hon inte betalat kokainlangaren hon bor hos. Tio år senare mister en annan ung pojke, Sando, sin mamma när hon rånmördas i sin bar. Två barn i Rio de Janeiros fattiga favelas. De hamnar på gatan och lever ett tufft limsniffande liv. 17 år efter att Marisa förlorat sitt barn letar hon fortfarande efter honom, nu som troende och gift med en pastor som mest tänker på församlingens pengar. Alessandro och Sandro möts i ett ungdomsfängelse och så småningom närmar sig ett gisslandrama på buss 174. Återigen ett starkt drama, med verklighetsbakgrund, från Brasiliens våldsamma baksida där mängder av barn hamnar snett direkt och lever ett stenhårt liv utan framtidshopp. Manusförfattare är Bráulio Mantovani som också skrev manus till den fantastiska ”Guds Stad” från 2002. Riktigt lika bra är inte den här filmen men närapå. Och unge Michel Gomes är strålande i huvudrollen.

 

London River (Sandrew Metronome)

Med: Brenda Blethyn, Sotigui Kouyaté

Regi: Rachid Bouchareb

7 juli 2005 slår terrorismen till i London. Bomber exploderar på tunnelbanan och en buss och dödssiffran överstiger 50 personer. Den medelålders kvinnan Elisabeth, som förlorat sin man i Falklandskriget, försöker få tag i sin dotter utan att lyckas. Hon blir orolig och lämnar kanalön Guernsey för att leta rätt på henne. Samtidigt reser den afrikanske mannen Ousmane från Frankrike till London för att leta upp sin son som han inte sett på 15 år, sedan han var sex år. Elisabeth och Ousmane möts och det visar sig att deras barn kände varandra mycket väl, men vad har hänt dem? Trots många olikheter – Elisabeth har djupt rotade fördomar om muslimer – visar det sig att de två föräldrarna har en hel del gemensamt. Sotigui Kouyaté vann Silverbjörnen i Berlin för sin lågmälda roll som Ousmane men han överträffas ändå av Brenda Blethyn som gestaltar en orolig, rädd mor – omgiven av främlingar. Det är en långsamt berättad film, men mycket sevärd.

 

Mary & Max (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Toni Collette, Philip Seymor Hoffman, Barry Humphries, Eric Bana (röster)

Regi: Adam Elliot

Mary Daisy Dinkle är en ensam åttaåring i lilla Mount Waverly i utkanten av Melbourne, Australien, en stad som en gång utsetts till ”renaste stad”. Hennes pappa arbetar på tepåsfabriken, mamma är alkoholiserad snattare som säger att Mary blivit till genom en olycka. Själv har Mary tråkigt. Hennes favoritfärg är brun, hon har en tupp som kompis och hon tror att barn kommer till i ölglas. Hon vill ha en riktigt vän och hittar på måfå en adress till Max Jerry Horowits i New York. Han är 44 år, har en guldfisk som enda vän, är sjukligt fet, lider av Aspergers syndrom och är väldigt irriterad på folk som slänger cigarettfimpar på gatorna. Brevväxlingen blir början på en annorlunda vänskap mellan två ensamma människor, en vänskap som sträcker sig över 20 år. Animerade filmer är nästan undantagslöst förknippade med barn, men det här är absolut ingen barnfilm. Däremot är det en mycket vacker, gripande och även rolig berättelse om två helt olika människor som ändå har många likheter.

 

Paris 36 (Sony)

Med: Gérard Jugnot, Clovis Cornillac, Kad Merad, Nora Arnezeder

Regi: Christophe Barratier

Pigoil har under 35 år arbetat på teatern Chansonia i Paris men i den depression som råder i Frankrike 1936 tvingas teatern i slå igen. När filmen tar sin början står Pigoil dessutom anklagad för mord. Därefter blir det tillbakablickar. Vi får se hur Pigoils son Jojo lär sig spela dragspel och hjälper till med de knappa hushållsinkomsterna; hur Pigoils otrogna hustru lämnar honom och senare även tar ifrån honom sonen och hur gangsterbossen Galapiat tar över teatern. Pigoil får chansen att väcka liv i teatern och unga vackra Douce blir med sin sångröst varieténs dragplåster. Men problem uppstår när andra, inte minst Galapiat, vill ha Douce för sig själv. Det är välspelat och vackert, och mycket franskt. Gillar man inte typiskt franska filmer, med intensiv dialog, kan det här nog bli rätt tröttsamt. För frankofiler är det här däremot en liten pärla och intresserar man sig för det rent filmiska hantverket är det svårt att inte imponeras av de långa kameraåkningarna.

 

Ponyo på klippan vid havet (Pan Vision)

Regi: Hayao Miyazaki

Svenska röster: Katja Levander, Daniel Melén, Ewa Fröling, Marie Serneholt

Animevärldens absolute mästare, japanen Miyazaki, har återigen lyckats med ett filmiskt äventyr som går utanpå det mesta i den här genren. Ponyo är en liten guldfisk med människoansikte. Hennes nyfikenhet på världen ovanför vattnet är stor och en dag träffar hon den lille människopojken Sosuke, båda känner att de vill vara med varandra på land. Men då blir det obalans i havet. Som vanligt när det gäller Miyazakis filmer är det ur barnens synvinkel historien berättas, men samtidigt är det historier som är minst lika viktiga för vuxna att se. De fantastiska pastellfärgerna är ett kännetecken hos Miyazaki – vördnaden för naturen är ett annat särdrag. Berättelsen om Ponyo är definitivt ett inlägg i debatten om hur vi människor skövlar och förorenar haven utan att inse konsekvenserna av vårt handlande. En dag slår naturen tillbaka, om inte vi gör som barnen och hittar ett sätt att umgås i harmoni.

 

Prinsessan och Grodan (Disney)

Animerad

Regi: Ron Clements, John Musker

Vackra servitrisen Tiana jobbar stenhårt för att uppfylla sin (och hennes pappas) dröm om att öppna en egen restaurang i 20-talets New Orleans. Hon är tuff och vet vad hon vill, hon är dessutom den första afroamerikan som är huvudkaraktär i en Disneyfilm. En dag kommer prins Naveen till stan, Tiana är inte ett dugg intresserad men när Naveen förvandlas till en groda av trollkarlen Dr Facilier dras Tiana in i dramat. Naveen vill bli kysst för att bli människa igen men istället förvandlas även Tiana till groda. För att få hjälp ger sig paret ut för att leta rätt på Mama Odie, voodookvinnan. Disney har återvänt till tekniken att animera för hand, vilket åtminstone uppskattas av generationen som växt upp med Djungelboken, Robin Hood och Aristocats. Teckningarna är suveräna och storyn passar för hela familjen, även om det kanske blir lite läkigt för de allra yngsta hos Mama Odie. Extra plus blir det för Randy Newmans musik.

 

Rough Aunties (Folkets Bio/Pan Vision)

Dokumentär

Regi: Kim Longinotto

”Det finns inget bittrare avslöjande om ett samhälles själ än sättet det behandlar barnen på.” Med det Nelson Mandela-citatet inleds den fantastiske dokumentärfilmaren Kim Longinottos berättelse om organisationen Bobbi Bear i Durban, Sydafrika. En film om fem kvinnor som tar hand om, hjälper och skyddar barn som blivit utnyttjade och som arbetar hårt med att få vuxna, oftast män förstås men även en och annan kvinna, dömda för övergreppen. Trots att de ständigt jobbar med oerhörda tragedier som våldtäkter på barn verkar stämningen vara god och de starka kvinnorna skrattar ofta. Man blir som tittare ledsen, upprörd och förbannad över hur vuxna, både män och kvinnor, kan bete sig så vidrigt och respektlöst mot barn som i vissa fall till och med är deras egna. En oerhört stark dokumentär men ändå inte lika bra som Longinottos tidigare ”Sisters in law”. Även om slutscenen med den överlyckliga lilla Nonhlanhla, som adopteras av Bobbi Bears grundare Jackie Branfield, är fantastisk.

 

Sin Nombre (Sandrew Metronome)

Med: Paulina Gaitan, Marco Antonio Aguirre, Edgar Flores, Kristian Ferrer

Regi: Cary Fukunaga

Chiapas i södra Mexico. Unga tatuerade män med revolvrar i byxlinningen misshandlar en liten pojke grovs. En ritual som gör att pojken är på väg att bli medlem i ett av de brutala gängen. För att bli fullvärdig medlem måste han också döda en gängmotståndare. Pojkens beskyddare, den lite äldre Casper, är kär och försöker komma undan gänglivet men när hans flickvän dödas av gängledaren stjälps hans liv över ända. Samtidigt försöker Sayra, en ung flicka från Honduras, ta sig till ett bättre liv i USA tillsammans med sin far och farbror. På taket till ett godståg möts Casper och Sayra. En mycket välgjord och fängslande film, nästan i samma höga klass som Fernando Meirelles Guds Stad från 2002. Precis som den så är det här en otäck historia om ett brutalt samhälle där de flesta av barnen och ungdomarna inte har något framtid att hoppas på. Men mitt i bedrövelsen finns för en av huvudpersonerna ett visst hopp.

 

The Damned United (Sony)

Med: Michael Sheen, Timothy Spall, Colm Meaney, Jim Broadbent

Regi: Tom Hooper

Engelsk fotboll utan managern Brian Clough är svårt att föreställa sig för fotbollsentusiaster. Clogh blev ligamästare med Derby County (-72) och Nottingham Forest (-78), som han också coachade till Europacupsvinst (-78 och -79). Den här historien utspelar sig under sex år, från 1968 då Derby – ett bottenlag i div II – ställdes mot ligaledarna Leeds i en cupmatch. Clough såg upp till Leeds och deras manager Don Revie men blev djupt förnedrad när Revie inte ens hälsade på honom. Brian Clough blev besatt av att besegra Leeds och han gjorde Derby till ett topplag i England. 1974 fick han till sist jobbet som manager för Leeds, vilket resulterade i 44 mardrömsdagar med dåliga resultat av spelare som inte ville ha honom. Michael Sheen gör en mycket bra tolkning av den kontroversielle managern, och är dessutom riktigt porträttlik. Filmen, som varvas med autentiska bilder, är mycket sevärd – och du behöver absolut inte vara fotbollsfantast för att tycka om den.

 

The ghost writer (SF)

Med: Evan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall, Olivia Williams

Regi: Roman Polanski

Den före detta brittiske premiärministern Adam Lang ska ge ut sin biografi men när den nästan är klar dör hans spökskrivare. Självmord, olycka eller kanske rent av mord? På kort varsel måste en ny spökskrivare rekryteras, samtidigt kommer nyheten om att Lang anklagas för krigsförbrytelser. Under arbetets gång i Langs hyperbevakade villa på en karg ö på den amerikanska östkusten upptäcker spökskrivaren att Lang har kopplingar till CIA och då börjar han rota och blir själv ett jagat villebråd. Vem kan han lita på? På vilken sida står personerna runt Lang och vilka är det som håller i trådarna? Den legendariske regissören Roman Polanski (fyllde 77 år i onsdags) fick Silverbjörnen i Berlin för sin film och som vanligt när han håller i trådarna blir det riktigt bra. Här bjuder han på en mycket välgjord konspirationsthriller, in i minsta detalj, bra skådespeleri, snyggt foto och en intrig som håller spänningen uppe ända fram till slutet.

 

The Reader (Sandrew Metronome)

Regi: Stephen Daldry

Med: Kate Winslet, Ralph Fiennes

Västtyskland 1958. 15-årige Michael får hjälp av en kvinna när han blir sjuk på väg hem från skolan. Efter tillfrisknandet söker han upp henne för att tacka och då blir han förförd av den mer än dubbelt så gamla Hanna, som arbetar som spårvagnskonduktör. Hanna sätter spelreglerna: Michael ska läsa för henne, sedan älskar de. En dag är hon försvunnen och när Michael åtta år senare studerar juridik ser han henne igen – i en rättegång där hon står åtalad för att vara ansvarig för 300 kvinnors död när hon arbetade som SS-väktare under kriget. Hellre än att avslöja en hemlighet som hon anser är så oerhört skamlig väljer hon att ta på sig skulden. Filmen utspelar sig i flera olika tidsplan och Ralph Fiennes är den melankoliske juristen vars ungdomsromans satt djupa spår i honom. Kate Winslet belönades välförtjänt med en Oscar för bästa huvudroll i det här gripande dramat, som bygger på Bernard Schlinks roman ”Högläsaren”.

 

Unthinkable (SF)

Med: Michael Sheen, Samuel L. Jackson, Carrie-Anne Moss

Regi: Gregor Jordan

Amerikanen Steven Arthur Younger, som numera kallar sig Yusuf Atta Muhammad, tittar in i kameran och berättar att han har placerat tre atombomber i tre stora städer. Men han ska återkomma med sina krav. Militären har honom snabbt i sitt grepp men nu gäller det att få ur honom var han gömt bomberna. FBI-agenten Helen Brody handplockas för jobbet och till sin hjälp får hon förhörsledaren ”H” vars specialitet är allt annat än konventionella förhörsmetoder. En välgjord, men brutal, thriller som ställer frågan hur långt man kan gå för att förhindra terroristattentat. Om så här grovt övervåld förekommer vet jag inte men visst känns en hel del igen från de bilder som släpptes ut från amerikanska militärens övergrepp i Abu Ghraib-fängelset i Irak. En annan fråga som ställs är: kan vem som helst fås att utöva våld på andra människor? Samuel L. Jackson är riktigt bra som ”H” men övergläns av Michael Sheen i rollen som terrorist. Och upplösningen är perfekt.

 

Welcome (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Vincent Lindon, Firat Ayverdi, Audrey Dana

Regi: Philippe Lioret

Bilal är 17 år och har gått från Kurdistan i Irak de 400 milen till Calais i Frankrike med förhoppningen om att kunna ta sig över till England för att träffa sin flickvän Mina, som bor i London tillsammans med familjen. Men det visar sig vara svårare än han tror att korsa Engelska kanalen där många andra illegala flyktingar också väntar på sin chans att med hjälp av människosmugglare komma till det land där de tror att allt ska bli bättre. Bilal ställer till det vid första försöket, inte bara för sig själv, och han bestämmer sig för att försöka simma över kanalen. Men först måste han lära sig simma. Simläraren Simon hjälper honom, trots att han vet att det är olagligt. En mycket gripande film om ett alltför vanligt människoöde och samtidigt två komplicerade kärlekshistorier. Hinner Bilal stoppa Minas planerade giftermål som hennes far bestämt? Kan Simon få tillbaka sin fru som han fortfarande älskar? Oerhört välspelat, främst av Vincent Lindon som Simon.

 

Videocracy (Folkets Bio/Pan Vision)

Regi: Erik Gandini

Dokumentär

Svenskitalienaren Erik Gandini har granskat sitt gamla hemland och det medieimperium som ”Il Presidente”, Silvio Berlusconi, byggt upp. Det blir en kuslig inblick i en kultur som ter sig allt mer främmande i ett modernt Europa. Allt började med billiga svartvita frågesportsprogram där hemmafruar tog av sig klädesplagg varje gång en tittare svarade rätt. De även idag usla, men i Italien omåttligt populära programmen, gör att många drömmer om att få vara med på tv. För flickor handlar det om att bli en ”velina”, en tv-värdinna vars enda uppgift är att vara söt och dansa sexigt så att publiken inte ska byta program. Därefter kan hon gifta sig med ett fotbollsproffs. Vi får möta den till synes galne tv-agenten Lele Mora, nära vän och granne till Berlusconi, och den självupptagne paparazzigangstern Fabrizio Corona som tjänar stora pengar på utpressning. För 80 procent av italienarna är tv den huvudsakliga informationskällan – 90 procent av all tv styrs av Il Presidente. Italien är ett skrämmande land.

 

Food, Inc. (SF)

Dokumentär

Regi: Robert Kenner

I matbutikerna framhäver man den lantliga idyllen på produkterna. Men matindustrin vill dölja sanningen om det du äter. För om du visste hur maten produceras kanske du inte vill äta den. Verkligheten är en fabrik, ingen bondgård. Tomater mognar med hjälp av etylengas. I köttdisken finns inga ben längre och kyckling slaktas efter halva tiden jämfört med för 50 år sedan, men de väger dubbelt så mycket. Robert Kenner undersöker i sin chockerande film vilka krafter som styr livsmedelindustrin och han följer maten till sitt ursprung – vilket visar sig mest bestå av majs. På 30 procent av USA:s odlade yta växer det majs. Majsstärkelse finns i nästan allt: i ost, ketchup, dressing, Coca Cola, juice, kött, snabbmat, batterier och blöjor. Majsstärkelse finns också i djurfoder, en diet som skapar en mutation av E-colibakterier – som hamnar i vår mat. Men maten blir billig och många väljer snabbmat framför grönsaker och frukt av kostnadsskäl. Det är ingen munter verklighet och filmens skapare vill få oss att aktivt välja ekologiskt odlat och närproducerat.

Pippa Lees hemliga liv (Sandrew Metronome)

Med: Robin Wright Penn, Alan Arkin, Keanu Reeves, Julianne Moore, Winona Ryder

Regi: Rebecca Miller

Medelålders hemmafrun Pippa Lee är gift med Herb, en betydligt äldre, framgångsrik bokförläggare. De har nyss flyttat till en liten sömnig ort i Connecticut för att Herb ska få lugn och ro efter tre hjärtattacker. Pippa är godheten själv och bra på allt – och hon anpassar sig till allt och alla. Nu är hon trött på det och tror att hon är på väg mot ett stillsamt nervöst sammanbrott. Och vem är det egentligen som är uppe på nätterna och äter mat? I tillbakablickar får vi se lite av hennes hemliga liv, från barndomen hos en tablettmissbrukande mamma till den vilda tiden i ungdomsåren då hon också träffar Herb. Ett möte som leder till en traumatisk händelse, som Pippa på något sätt försökt botgöra sedan dess. Klippen mellan dåtid och nutid är effektfulla och historien både rörande, fängslande och humoristisk. Den stjärnspäckade skådespelarensemblen i denna Woody Allen-liknande film är också riktigt bra.


Toy Story 3 (Disney/Pixar)

Animarad

Regi: Lee Unkrich

Full fart från start när Andy fantiserar vilt med sina kära leksaker, som älskar att bli lekta med – och som kommer till liv när inte människor ser på. Men Andy växer upp och när han nu fyller 18 och ska flytta hemifrån för att studera på universitet förändras tillvaron för leksakerna. De hamnar på dagiset Solsidan bland massa barn, något som till en början ser ut att vara ett drömscenario men som så småningom visar sig vara rena mardrömmen bland de våldsamma barnen i yngsta avdelningen. 15 år efter första Toy Story, som var den första helt datoranimerade långfilmen, lyckas Pixar ännu en gång skapa en fantastisk historia med Woody, Buzz, Jessie och de andra leksakerna. En film som dessutom passar lika bra för vuxna som för barn. Det är färgglatt, fartfyllt, spännande och självklart finns någon som är elak – Solsidans styrande gosedjur Teddy. Men allt går förstås bra och vi får till och med en förklaring till varför Teddy är så elak. Det här är stor underhållning.

 

Allt för henne (Pan Vision)

Med: Vincent Lindon, Diane Kruger

Regi: Fred Cavayé

Den medelålders franskläraren Julien har ett lyckligt familjeliv tillsammans med sin betydligt yngre fru Lisa och deras ettårige son Oscar. Plötsligt stormar polisen in i lägenheten och griper Lisa, som misstänks för mord på sin kvinnliga chef. Allt talar mot Lisa, som döms till 20 års fängelse och när hon efter tre år bakom galler nekas resning försöker hon ta sitt liv. Det är då Julien, utan Lisas vetskap, börjar planera en rymning. Han intervjuar en känd brottsling som rymt sju gånger, därefter lägger han all sin tid åt att minutiöst förbereda den våghalsiga flykten. Men har verkligen en vanlig, laglydig, lärare det som krävs för att klara denna påfrestning? Den här franska historien utvecklar sig till en riktigt bra nagelbitare och långfilmsdebuterande regissören Fred Cavayé nominerades välförtjänt till en César för bästa debutfilm 2008. Skådespeleriet är också väldigt bra och filmen lämnar oss med citatet ”Att rymma är lätt, det svåra är att förbli fri.”

 

Benjamin Buttons otroliga liv (Warner)

Med: Brad Pitt, Cate Blanchett, Tilda Swinton

Regi: David Fincher

Benjamin Button får en dramatisk start på livet då han föds samma dag som första världskriget slutar. Hans mor dör vid förlossningen, själv lämnas han bort på grund av sitt utseende – han föds nämligen med en 80-årings skröpliga kropp. Benjamin växer upp på ett ålderdomshem och för varje år blir han yngre och yngre. Folk dör efterhand men Benjamin går åt andra hållet, han lever hela sitt liv baklänges. Storyn berättas utifrån hans egen dagbok som dottern läser upp vid sin mors dödsbädd, en makalös berättelse om en märklig man och hans livslånga kärlekshistoria. De ansvariga för sminkningen har gjort ett fantastiskt jobb för att få Brad Pitt att gå från gammal gubbe till tonåring och dessutom är det sepiafärgade fotot riktigt vackert. En intressant historia som skildras på ett riktigt bra sätt, men tyvärr alltför långt. Inte många filmer håller för dryga 2,5 timmar.  

 

Buddha föll av skam (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Nikbakht Noruz, Abbas Alijome och Abdolali Hoseinali

Regi: Hana Makhmalbaf
Ibland gör det ont i kroppen när man ser film. Buddha föll av skam är självklart ingen publikmagnet på bio men visas säkerligen i många av landets drygt 100 filmstudioföreningar. Filmen tar sin början i mars 2001 då talibanernas sprängde de två gigantiska Buddhastatyerna från 400-talet, i Bamiyanprovinsen i nordöstra Afghanistan. Därefter får vi följa sexåriga Baktay. Hon bor med sin mamma och lillebror i en grotta i Bamiyan. Grannpojken Abbas går i skola och det vill även Baktay, som utan sin mors vetskap försöker sälja ägg så att hon har råd med en anteckningsbok. Att ta sig till skolan visar sig däremot vara svårare än lilla Baktay anat, inte minst när hon tas till fånga av en grupp pojkar som leker krig – talibaner och amerikaner. Det är oerhört starka scener som utspelar sig, mycket beroende på att det handlar om barn och man undrar vad det ska bli av dem när de växer upp. Filmen har en närmast dokumentär känsla och lilla Nikbakht Noruz är superb som sexåriga Baktay. Det är en otäck historia som sitter kvar länge på näthinnan och i huvudet ekar Abbas ord: ”Dö, så blir du fri sedan.”

 

Coraline och spegelns hemlighet (Universal)

Röster: Dakota Fanning, Teri Hatcher, Jennifer Saunders, Dawn French

Regi: Henry Selick

Den lilla flickan Coraline och hennes alltför upptagna föräldrar har flyttat in i Pink Palace, ett stort hus långt ute på landet. Där bor sedan tidigare den märklige cirkusmannen Mr Bobinsky och de udda damerna April och Miriam. Grannpojken Wybourne och hans katt kommer också att spela stor roll. Coraline får ingen uppmärksamhet av sina föräldrar och när hon undersöker huset hittar hon en hemlig dörr (den svenska titeln är missvisande) som leder till en parallellvärld där allt är mycket bättre, förutom att alla har knappar istället för ögon. Hennes mamma och pappa i den andra världen är omtänksamma och roliga, allt känns nästan för bra för att vara sant – och det är det också. Henry Selick, som gjorde ”The nightmare before Christmas” har återigen lyckats skapa ett härligt, och tekniskt oerhört skickligt, stop-motion-animerat äventyr. Lite skrämmande och inget för de yngsta, barn bör ha uppnått tio år innan de har något utbyte av det här.

 

Flamman & Citronen (Sandrew Metronome)

Med: Mads Mikkelsen, Thure Lindhardt, Christian Berkel, Jesper Christiansen

Regi: Ole Christian Madsen

Köpenhamn 1944, Bent och Jörgen – Flamman och Citronen – jobbar för motståndsrörelsen med uppgift att eliminera danska nazister och angivare. Helst skulle de vilja mörda Gestapochefen, men de tillåts inte mörda tyskar. En dag får de dock i uppdrag att likvidera tyska officerare men när Flamman inleder ett samtal med ett av de tänkta offren börjar han tvivla. Kan de lita på sina uppdragsgivare? Kan de överhuvudtaget lita på någon? Har de kanske mördat oskyldiga? Filmen är löst baserad på verkliga händelser under Andra världskriget och den blev Danmarks mest sedda biofilm 2008. Det är också den hittills dyraste filmproduktionen i Danmark och som vanligt i dansk film är skådespelarensemblen superb, med en av världens just nu främsta skådisar i spetsen – Mads Mikkelsen.

 

Frozen river (Sandrew Metronome)

Med: Melissa Leo, Misty Upham, Charlie McDermott, Michael O’Keefe

Regi: Courtney Hunt

Det är strax före julafton. Den slitna medelålders mamman Ray lever med sina två pojkar, 15 och 5 år, i en lika sliten husvagnstrailer i norra delen av staten New York, alldeles vid gränsen till Kanada och Mohawkindianernas reservat. Den spelmissbrukande pappan, som vi aldrig ser men som vi förstår är indian, har försvunnit och Rays drömmar om julklappar till barnen och ett nytt hus börjar krackelera. I sökandet efter barnens far möter hon indiankvinnan Lila, som försörjer sig på att smuggla illegala invandrare över den frusna floden mellan USA och Kanada. Ray slår sig, först motvilligt, ihop med Lila och i jakten på snabba pengar blir det en resa för mycket över floden. Courtney Hunts regidebut är mycket övertygande och tillvaron för de inblandade är lika kall som den bitande vintern, samtidigt lika nära att brista som isen på den frusna floden. Här gäller det att med alla medel hålla näsan ovanför vattenytan.

 

Främlingen (Sandrew Metronome)

Med: Vitali Bobrov, Emilia Ikäheimo, Jorma Tommila, Pavel Liska

Regi: J-P Valkeapää

På en enslig gård i skogen bor en pojke tillsammans med sin mamma, några höns och en häst. De är smutsiga och fattiga, det regnar in i huset och pappan sitter i fängelse. Pojken har sitt gömställe under golvplankorna på övervåningen där han förvarar sina hemliga saker och kan kika ned på sin sovande mamma genom ett hål i plankorna. En dag kommer en skottskadad främling med ett meddelande. ”Han ska bo här” säger mamman, de första ord som yttras på över 17 minuter. Filmen innehåller extremt få repliker, pojken säger faktiskt inte ett ord och avslöjar knappt några känslor med sitt minspel. Det krävs en god portion tålamod att se den prisbelönta ”Främlingen”, men det är det värt. Fotot är fantastiskt snyggt och en obehaglig spänning håller greppet hela vägen. Vad är det pojken hämtar i ett gruvhål och tar med sig varje gång han besöker pappan i fängelset? Vem är främlingen och vad vill han?

 

Gomorra (Sandrew Metronome)

Med: Salvatore Abruzzese, Simone Sacchettino, Salvatore Ruocco, Vincenzo Fabricino

Regi: Matteo Garrone

Det börjar med några brutala mord i ett solarium och därefter olika scener där folk räknar pengar. Gomorra, som bygger på Roberto Savianos omtalade succébok med samma namn, handlar om våld och pengar – de två viktigaste ingredienserna i en maffiaorganisation. De olika berättelserna, som skickligt vävs in i varandra, har alla någon form av verklighetsanknytning och koppling till Camorran i Italiens största maffiafäste – Neapel. Camorran är den kriminella organisation i Europa som dödat flest, uppskattningsvis 4 000 mord på 30 år vilket ger mer en ett mord var tredje dag. Handel med giftigt avfall, illegal kopiering inom modebranschen och naturligtvis droger står på programmet. Det lilla samhället Scampia har världens största drogmarknad och de enorma illegala förtjänsterna investeras i legala aktiviteter. Filmen beskriver ett samhälle helt utan moral och känsla för människors liv, i ett mäktigt EU-land som leds av en starkt ifrågasatt finansman – Berlusconi. Man diskuterar om Turkiet ska få vara med i EU-gemenskapen; är det någon som funderat över om Italien borde få vara kvar?

 

It’s a free world (Sandrew metronome)

Med: Kierston Wareing, Juliet Ellis, Leslaw Zurek, Frank Gilhooley

Regi: Ken Loach

Angie jobbar på ett tvivelaktigt bemanningsföretag i Polen men får plötsligt sparken. Hon flyttar hem till England och startar eget i samma bransch ihop med rumskamraten Rose. Till en början är deras ambition att rekrytera invandrare på någotsånär laglig väg, dock utan att betala skatt, men snart inser Angie att det är betydligt mer lönsamt att anlita papperslös arbetskraft. Få regissörer kan som Ken Loach på ett så effektivt sätt skildra dagens gränslösa arbetsmarknad, med allt vad den kan innebära av utnyttjande av svart arbetskraft och svaga människor. Samtidigt som Angie djupt inne har någon sorts engagemang för människor och sin 11-årige son, som hon ändå inte har tid att ta hand om, så visar hon upp en alltmer cynisk syn på utsatta människor som bara är brickor i hennes eget spel för att nå snabba pengar. Långfilmsdebuterande Kierston Wareing är mycket bra i rollen som Angie och som vanligt håller Ken Loach filmhantverk mycket hög kvalitet.

 

Laputa – slottet i himlen (Pan Vision)

Animerad

Regi: Hayao Miyazaki

Den unga flickan Sheeta har ärvt en magisk kristall som räddar henne när hon är i fara. Men både pirater och militären är ute efter kristallen, som kan visa vägen till den mytomspunna flygande ön Laputa. Sheeta möter pojken Pazu och tillsammans försöker de skydda kristallen och hindra militären för att förstöra Laputa som flyter omkring i himlen. Som vanligt i Miyazakis fantastiska filmer är det fullt av fantasifulla maskiner som flyger och snurrar och som i alla hans andra filmer är det barn som är hjältar, i första hand flickor. Den här filmen gjorde Miyazaki redan 1986 men först nu kommer den ut i en svensk dvd-utgåva, och för alla älskare av exempelvis Spirited Away, Det levande slottet och Min granne Totoro är det här förstås en given film att uppleva. Nu ser vi också fram mot höstens biofilm ”Ponyo på klippan vid havet”, en helt ny produkt från mästeranimatören Miyazaki.

 

Låt den rätte komma in (Sandrew Metronome)

Med: Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Per Ragnar

Regi: Tomas Alfredson

Stockholmsförorten Blackeberg 1982. 12-årige Oskar mobbas i skolan och han fantiserar om att kunna ge igen. En dag flyttar en man och vad man förmodar är hennes dotter, Eli, in i grannlägenheten, samtidigt mördas en ung man brutalt och töms på blod. Oskar fattar tycke för Eli, som är en märklig flicka. Smal och vanvårdad, luktar konstigt och fryser inte trots att hon är dåligt klädd för vintern. Eli kan inte vara ute i solen, hon äter inte men hon dricker blod. Vampyrfilmer har det gjorts hur många som helst av, men det här är en av de mest annorlunda – och välgjorda. Fem välförtjänta Guldbaggar, bland annat för bästa regi, foto och manus – som John Ajvide Lindqvists skrev utifrån sin debutroman med samma titel. Dessutom ett mycket bra samspel mellan de två unga huvudrollsinnehavarna Kåre Hedebrant och Lina Leandersson, som gör den här filmen mer till en ung kärlekshistoria än en skräckfilm.

 

Nim och den hemliga ön (Sandrew Metronome)

Med: Abigail Breslin, Jodie Foster, Gerhard Butler

Regi: Mark Levin, Jennifer Flacket

Det börjar med en animerad historia där huvudpersonen Nim, en elvaårig flicka, berättar hur det gick till när hennes mamma slukas av en val. Nu lever Nim med sin pappa, som är marinbiolog, på en helt egen avlägsen ö i Stilla havet. Hon slukar böcker om äventyraren Alex Rover och fantiserar om hans strapatser. När pappa seglar iväg för en liten expedition, och råkar ut för en storm, kontaktas Nim av självaste Alex Rover – eller rättare sagt författaren (Jodie Foster) till böckerna, som visar sig heta Alexandra och är en osäker kvinna med bacill- och torgskräck och som inte vågar gå ut ur sin lägenhet. Men nu måste hon hitta Nims ö för att hjälpa henne, samtidigt som Nim försöker hindra turister på ett kryssningsfartyg att ta sig iland på ön. Den här är en riktig feel good-film för hela familjen, med lagom spännande partier även för de yngsta. Nim spelas av Abigail Breslin, som Oscarsnominerades för sin roll i ”Little miss Sunshine”. Här är hon en orädd och påhittig Pippi Långstrum-karaktär som många barn – både flickor och pojkar – nog skulle vilja vara. Filmen finns på både engelska och i en dubbad version på svenska.

 

Patrik 1,5 (Pan Vision)

Med: Gustaf Skarsgård, Torkel Petersson, Tom Ljungman.

Regi: Ella Lemhagen

Det homosexuella paret Göran och Sven har flyttat in i ett stereotypt villaområde fullt av kärnfamiljer och deras dröm om ett barn är på väg att gå i uppfyllelse. De har blivit godkända som adoptivföräldrar men eftersom det inte finns några givarländer som accepterar homosexuella föräldrar får de adoptera ett svensk föräldralöst barn. Men ett komma har hamnat fel i papperen och istället för Patrik 1,5 år är Patrik en femtonåring med kriminellt förflutet. Dessutom hatar han bögar. Det blir som väntat inte helt enkelt, även om Patrik visar sig gå hem hos grannarna eftersom han kan en hel del om trädgårdsarbete. Riktigt bra komedier är det väldigt ont om, särskilt svenska. Men här har Ella Lemhagen lyckas mycket bra och samtidigt byggt humorn på en djup och allvarlig fråga – hur ser samhället på homosexuella och deras möjligheter att adoptera? Överraskande starka rollprestationer höjer filmen ytterligare ett snäpp.

 

Porco Rosso (Pan Vision)

Animerad familjefilm

Regi: Hayao Miayazaki

Porco Rosso är mästerpiloten som genom en förbannelse har förvandlats till en gris, men han fortsätter som frilansande piratjägare. Filmen utspelar sig i 20-talets Italien och Porco Rosso tvingas efter en nedskjutning samarbeta med en 17-årig flicka för att reparera sitt plan. Något han först inte går med på, men som vanligt i Miayazakis filmer så är det de unga flickorna som är starka och självständiga hjältar. Precis som tidigare filmer av den japanske mästeranimatören sprudlar det av färger, fantasi, magi, känslofylld musik och naturligtvis en kärlekshistoria. Det tog lång tid för oss i västvärlden att inse Miayazakis storhet men efter att Spirited Away vann en Oscar 2003 har hans tidigare filmer släppts i et strid ström. Porco Rosso kom 1992 men släpptes 2008 i Sverige. Det är inte en av hans allra bästa men eftersom Miayazaki håller en oerhört hög lägstanivå är det ändå en underbar liten film.

 

Season ticket (Sandrew Metronome)

Med: Chris Beattie, Greg McLane, Roy Hudd, Charlie Hardwick

Regi: Mark Herman

Gerry ska gå i skolan men gör det inte, istället umgås han med arbetslöse Sewell. Deras dröm är att skaffa säsongsbiljetter till Newcastles hemmamatcher men problemet är att de kostar 500 pund, styck. De bestämmer sig för att göra allt för att samla ihop pengarna, stjäla, tigga och till och med sluta ta droger. Filmen är regisserad av samma man som gjorde ”Brassed off” och ”Little voice” till succéer men trots att den gjordes redan 2000 kommer den först nu på dvd. Den gick på svensk bio 2002 under namnet ”Purely belter” och fick betydligt ljummare kritik än den är värd. Chris Beattie och Greg McLane är lysande i sina roller som missanpassade ungdomar och även om Mark Herman beskriver en bister värld, där båda grabbarna saknar riktiga fadersgestalter och funderar över varför allt är skit, så är det en film fylld av härlig humor – och till sist en gnutta hopp.

 

September Dawn (Pan Vision)

Med: Jon Voight, Trent Ford, Tamara Hope, Terence Stamp

Regi: Christopher Cain

Det är september 1857 och en vagnkaravan från Arkansas och Missouri är på väg genom Utah för att ta sig till Kalifornien. Biskopen i Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, Jacob Samuelson, som också är både general och borgmästare, låter sällskapet stanna i två veckor för att proviantera och vila. Men den mycket konservative Samuelsson, som för övrigt har 18 fruar, och hans mormonvänner visar sig ha helt andra planer. Inte blir det bättre när Samuelssons ogifte son fattar tycke för ”hedningarnas” prästdotter. Det hela leder fram till Mountain Meadows-massakern, en verklig händelse som filmen bygger på, där mormonerna med hjälp av indianer massakrerar minst 120 barn, kvinnor och män. En riktigt bra film med snyggt foto och Jon Voight, som den iskalle mormonbiskopen, i högform. Dessutom ger berättelsen en viktig tankeställare om främlingsfientlighet, men den lär knappast uppskattas av mormoner.



Tvivel (BuenaVista)

Med: Maryl Streep, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams, Viola Davis

Regi: John Patrick Shanley

Det är året efter mordet på JF Kennedy och Fader Flynn håller en predikan om tvivel. Samtidigt går den stränga och oerhört konservativa syster Aloysius omkring och tillrättavisar skolbarnen som inte lyssnar uppmärksamt på predikan. Aloysius är rektor för den katolska skolan, som hon styr med järnhand medan Fader Flynn har en mer liberal inställning. Han har ett särskilt gott öga till skolans första svarta elev och syster Aloysius är säker på att något oanständigt pågår. Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman är fullständigt lysande som motpoler i detta lågmälda drama, som ändå är fyllt av spänning. Amy Adams och Viola Davis gör också mycket bra insatser och som tittare får vi avgöra själva – finns det någon grund för syster Aloysius anklagelser eller är Fader Flynn bara omtänksam mot en utsatt pojke? Helt klart finns det massor av tvivel.

 

Utanför kärleken (Warner)

Med: David Dencik, Nicolas Bro, Louise Hart

Regi: Daniel Espinosa

Rebecca blev bara 28 år innan leukemin tog hennes liv. Kvar blir dagdrömmaren Shmuli och deras femårige son Taylor. Shmuli hankar sig fram, bland annat som vakt på en judisk skola i Köpenhamns förorter, umgås med en kåkfarare och bor hos sina föräldrar som inte tycker att han klarar av att ta hand om sin son. Shmulis bror går med i Jewish Defense League för att slåss mot muslimerna och när Shmuli – som helst vill lämna Danmark för New York – inleder ett förhållande med muslimska Amina från Pakistan uppstår problem. Filmen bygger på motsättningar mellan judar och muslimer, och om samhälleligt utanförskap. Det är ingen munter historia men ändå med ett visst mått av framtidshopp. Och som vanligt när det gäller dansk film så är skådespelarinsatserna en ren njutning, inte minst av lille Jacob Ottensten som Taylor.

 

La Zona (Sandrew)

Med: Daniel Giménez Cacho, Maribel Verdú, Daniel Tovar, Carlos Bardem

Regi: Rodrigo Plá

Innanför murarna i det hårt bevakade La Zona, mitt i Mexiko City, ligger ett lyxigt bostadsområde där invånarna – ”församlingen” – lever i en skyddad värld. Granne med La Zona breder slummen ut sig, där fattigdomen är total. Ett oväder välter en reklamskylt som orsakar strömavbrott i La Zona samtidigt som skyltens ställning bildar en stege från slummen upp över muren. Frestelsen blir för stor för tre grabbar, som tänker sig en snabb stöldraid in hos de rika. Men de blir upptäckta, två av dem skjuts ihjäl och den tredje blir kvar innanför murarna – på flykt undan församlingen, som inleder en obehaglig jakt. För att inte mista sina privilegier som fristad mörkar La Zonas välbärgade invånare händelsen och tar lagen i egna händer. Rodrigo Plás långfilmsdebut är en otäck inblick i vad som händer när klasskillnaderna blir för stora. Den är fängslande, spännande, obehaglig och riktigt bra.

 

Persepolis (Sandrew Metronome)

Med: Chiara Mastroianni, Catherine Deneuve, Danielle Darrieux (röster)
Regi: Vincent Paronnaud och Marjane Satrapi

Åttaårige Marjane bor i Teheran och funderar över sin framtid samtidigt som shahregimen krossas och Iran hamnar i en tid där den kvinnliga delen av befolkningen kontrolleras stenhårt, både vad gäller beteende och klädsel. När kriget mot Irak tar sin början skickar Marjanes föräldrar henne till Wien, där hon naturligtvis blir en främling som många ser snett på. När hon senare återvänder till sitt hemland upptäcker hon att hon blivit en främling även där. Persepolis är något så ovanligt som en animerad vuxenfilm med både djup och viktigt budskap om främlingsfientlighet och medmänsklighet. Filmen baseras på Marjane Satrapis självbiografiska tecknade serieböcker om hennes uppväxt i Teheran. Allvar och tragik blandas med humor på ett väl avvägt sätt och bildspråket är suveränt avskalat. Man behöver heller inte vara politiskt intresserad eller särskilt insatt i Irans historia för att ha stort utbyte av den här filmen.

 

Klassen (Folkets Bio/Pan Vision)

Med: Vallo Kirs, Pärt Uusberg, Lauri Pedaja, Paula Solvak

Regi: Ilmar Raag

Vad är heder? Det är frågan som inleder denna starka film om mobbning i skolan. Mobbning som leder till en fruktansvärd tragedi. Jag kan inte påminna mig om att jag sett någon film från Estland tidigare, men den här gjorde i alla fall oerhört starkt intryck på mig. Joosep är klassens mobboffer och alla är mer eller mindre inblandade, under ledning av stöddige Anders. När Kaspar en dag inser att mobbningen är fel och börjar hjälpa Joosep eskalerar allt till brutala övergrepp – och så småningom en katastrof för alla. Så här illa kan det gå när ingen ingriper i tid, men vems är egentligen skulden? Jooseps korkade farsa, som tycker att sonen är en mes som inte slår tillbaka; lärarna, som inte ser eller väljer att inte se eller klasskamraterna, som inte törs gå emot gruppens ledare? Det är en riktigt obehaglig film som träffar som en tung spark i skrevet; en film som borde visas som skolfilm på högstadiet, som avskräckande exempel.

 

Barnhemmet (Pan Vision)

Med: Belén Rueda, Fernando Cayo, Roger Príncep, Geraldine Chaplin
Regi: Juan Antonio Bayona

Laura har vuxit upp i ett barnhem och 30 år senare vill hon, tillsammans med sin man, öppna det gamla hemmet igen. Parets adoptivson Simón lider av en sjukdom – som vi inte får veta vad det är men som han måste ta dagliga mediciner mot för att överleva – och han leker med sina fantasikompisar. I det stora gamla huset, och i en närbelägen strandgrotta, finner han nya osynliga vänner och snart drar han in Laura i ett spel i gränslandet mellan liv och död innan han plötsligt försvinner. Om det här varit en amerikansk produktion hade det säkerligen blivit en ordinär rysare men spanske regissören, och långfilmsdebutanten, Juan Antonio Bayona lyckas bättre än så. Förmodligen med god hjälp av producenten Guillermo del Toro, som gav oss den fantastiska Pans Labyrint häromåret. Även om filmen innehåller ett par skrämselchocker blir det mer dramatragedi än skräck, dessutom med snyggt bildspråk och en riktigt bra rollprestation av nioårige Roger Príncep.

 

4 månader, 3 veckor och 2 dagar (Sandrew Metronome)

Regi: Cristian Mungiu
Med: Anamaria Marinca, Laura Vasiliu, Vlad Ivanov, Alexandru Potocean

Det är 1987 och i Ceauşescus Rumänien är preventivmedel förbjudna, givetvis även aborter som var ett mycket allvarligt brott. I en studentkorridor bor tonårsflickan Gabi, som försatt sig i en situation där inte ens pengar kan hjälpa henne. Rumskamraten Otilia hjälper henne för att få till en abort men eftersom Gabi inte varit riktigt sanningsenlig, och dessutom inte gör som hon blir tillsagd, uppstår problem vilket leder till att även Otilia får betala ett högt pris till den vidrige abortören. Trots att vi får se väldigt mycket misär och trots att filmen har ett långsamt berättartempo med extremt långa tagningar så rusar tiden iväg och de 110 minuterna känns som en blinkning. Men hela filmen känns desto mer och med minimalistiskt men storartat skådespeleri av flickorna kryper deras ångest tätt inpå. Det gör ont att se den här filmen, riktigt ont, och det är absolut inget för den som är ute efter en feel good-historia.