Jag lyssnar mest på fransk musik. Joyce Jonatan är lite utav en gudinna. Jag kan inte ett ord franska men jag brukar gå runt och säga meningar som jag har hört i sånger och tycker låter fint. Jag hoppas att det inte är något hemskt jag säger.
Jag gillar inte ord som morsa, farsa eller syrra. Jag föredrar förnamn. Och jag gillar inte ordet himla heller men jag använder det i uttryck som himla fint och när jag blir chockad brukar jag säga himmel. Men det händer inte så ofta.
Jag har en anteckningsbok med mig på de flesta ställen jag åker. Jag tycker om att skriva när jag sitter på bussar men vid sådana tillfällen föredrar jag dator eftersom man knappt kan läsa vad jag skriver för hand.
När jag var liten trodde jag att mitt hjärta kunde somna när jag sov. Så när jag skulle sova så klappade försiktigt utanpå och sa att de kunde vila lite om det ville men inte för länge.
Jag brukar spela piano och sjunga på soppkök. Jag kan inte så mycket piano men jag kan sjunga så jag tror det väger lika. Det är bland det bästa jag vet och jag brukar längta till varje gång. En gång var det en man som sa att jag var en riktig pianist och att Erik Saade kunde flytta åt sidan.
Jag är väldigt blyg och när jag bli nervös svamlar jag. Jag försöker dessutom vara rolig så det är enklare att vara med människor som skrattar än med sura, tysta, missnöjda människor. Detta har gjort så jag är mästare på att skapa konstiga situationer.
Jag gillar inte kramar. Jag tycker det är bättre att man berättar för personen hur man känner för den istället. Och när jag tycker bra om någon (och när jag jobbat bort min blyghet) så kommer komplimanger och uppskattningsfraser naturligt.
Jag gillar dataspel som Age of Empire, Empire Earth och Stronghold. Jag spelar dem inte särskilt ofta men när jag gör det så sitter jag i timmar. Samma sak gäller tv-serier. Jag använder nätterna till att se dem, vilket inte är en utav mina bättre beslut. Detta gäller även böcker. Det är tur jag inte fastnar särskilt ofta.
Ibland när jag har tråkigt och känner mig lite inspirerad skriver jag på en bok. Jag vet inte om jag ska göra något speciellt med den men det är kul och den handlar om att våga, typ. Jag skulle älska om ett förlag skulle vilja trycka den och sen när jag går på Akademibokhandeln så kanske den står där i hyllan.
När jag berättar saker måste jag alltid avsluta med meningen ” Det är faktiskt sant!” av den orsaken att jag tycker om att krydda historier lite med extra detaljer. Allt blir så mycket bättre om det finns en fartfylld action del med hjältar i. Dock tycker jag inte om action och explosioner i vanliga fall men när man berättar om att Volvos aktier har rasat kan det bli trevligt om man har en farlig skurk med som är ute för att slå ut sina konkurrenter. Däremot är jag en usel lögnare.
Jag har bara varit riktigt kär en enda gång under mina 19 år på Tellus. Det var/är en mycket trevlig upplevelse måste jag säga.
Jag gör ljudeffekter när jag ritar. På det sättet blir det roligare och när man har roligt kommer mer inspiration så man kan liksom fortsätta rita jättelänge.
Jag tål inte kombinationen av äpple och kanel. Det är det äckligaste jag vet i hela välden, i alla fall i matväg. Det beror på att när jag var liten och gick på dagis åt man äppelkräm med kanel till mellanmål och en dagisfröken hällde på för mycket kanel och tvingade mig att äta upp det trots att det var en brun sörja alltsammans. Det tog jättelång tid för mig att våga smaka äppelmos på grund av att det var alldeles förlikt det jag fick på dagis.