Väckarklockan ringde samma tid som alltid på sommarlovet, halv 10. Jag klev upp ur sängen med kvicka rörelser, gick upp till köket och tog en smörgås. Jag gick ner till mitt rum och tog på mig mina nya svarta jeans och min urtvättade orangea T-shirt samt mina urgammal svarta converse. Jag gick ut genom dörren och ner till bussen. Inom 10 minuter var jag inne i stan, jag kunde knappt stå eftersom att jag visste att du var i stan precis just nu. Jag begav mig uppåt till Gallerian, precis då skickade du ett sms "Hej, jag är på resecentrum nu, vart är du?" Jag svarade inte utan gick direkt mot resecentrum och där stod du. Jag gick blygsamt fram till dig och sa tystlåtet "Hej". Svaret jag fick var en stor bamsekram och ett "Hej"
Vi gick ut från resecentrumet och in till stan för att ta bussen hem. Vi klev av bussen, men fick lov att gå en liten bit för att komma hem till mig. Vi närmade oss mitt hus så jag tog fram hemnyckeln och höll den i min varma hand. Jag öppnade dörren åt dig.
- Välkommen!
- Tack!
Jag la mig ner i sängen längst mot väggen, men du kom och puttade ut mig, men stoppade mig från att ramla ner på golvet med dina armar. Jag la mig brevid dig med ansiktet mot ditt och tittade in i dina mörkblåa ögon. Du la din arm om min midja och höll om mig. Jag blev alldeles varm i kroppen av att bara se dig, att känna din hand mot min rygg var helt underbart. Jag blundade till en sekund och kände dina läppar mot mina. Skulle jag verkligen få han som jag drömt om? Det kändes som att du var här en evighet, men det var bara några timmar, sen tog du bussen hem , sen var jag återigen ensam.
Några dagar senare fick jag veta att du hade känslor för mig, men du visste inte riktigt vilka. Ännu några dagar senare fick jag veta att du hade en ny tjej på gång, det gjorde så ont att veta att du tittade på henne som du tittade på mig, hur du la armen om henne eller hur du kysste henne, det gjorde ont att tänka så, men jag gick vidare. En månad senare fick jag höra att den underbara kyssen du gav mig inte betydde nånting, det var dom orden som tog kål på mig.
Jag trodde mitt hjärta skulle falla isär, en kniv rakt igenom. Jag kunde inte sova. Personen som jag verkligen tyckte om hade lurat mig, ljugit för mig. Mina nära och kära gav mig hoppet om att jag skulle klara av att gå vidare.
Jag vet det låter kanske överdrivet, men att veta att man aldrig kan få nånting man älskar, när man kämpat så länge, drömt så länge. Att veta att allting var förgäves är en av dom värsta känslorna i världen.