Det gröna varma gräset smekte mina ben när jag låg där och stirrade upp på den blå och eviga himlen. Solen gassade och en varm vind tog en svängom med buskens blad som inte sa nej till ett party. På ett av bladen klamrade sig en nyckelpiga fast. Detta var inte alls vad den hade tänkt. För hon hade ju aldrig varit en dansare. Hon ville ju bara komma åt ett av de saftiga bären som växte i klasar. Långt uppe i skyn svävade en fågel.
Jag öppnade ögonen igen och frågade himlen om det verkligen är meningen att en pojke som jag minsann skulle känna mig så ensam. Att tonåren är en tid när man känner sig som mest ensam är något någon borde ha berättat.
Mina händer, som var för stora för en fjortonårig pojke, grävde ner sig i gräset och mina ögon slöt sig. Inne från huset kunde man höra hur någon spelade den där svenska låten som handlade om en pojke med en jeansjacka. Han sjöng om hur han inte vågade ringa flickan han var kär i. Basen dunkade ut ur tonårsrummets öppna fönster.
Det är en ständig väntan, livet. Väntan på natt att bli dag, väntan på dag ska bli natt. Väntan på sömn. Väntan på att hitta vad vi alla söker. Vi alla väntar på något. Men vad? En Messias? Lönedag? Ett återseende?
Jag blundade igen. Solen värmde och det lekfulla kvittret ifrån fåglarna som byggt sitt bo uppe i den gamla rönnen. En humla surrade förbi. Den var nog på jakt efter en blomma att spatsera runt i.
Ljudet av bromsande cyklar och ett rop: "Skaru me och bada?"
Jag satte mig upp och såg på de som sett mig och stannat för att fråga. Jag log brett och sprang och mötte dem. När allt kommer omkring så är det ju jag som bestämmer om jag ska vänta eller leva nu?
Jag har fortfarande den fjortonåriga tanken i mitt huvud. Jag tänker på den ibland. Men visst har jag lite rätt? Vi kan använda våra liv till vad vi vill. En del använder sina liv för att göra andras liv sura. Men jag tänker göra vad jag kan för att inte bli en av dem och komma ihåg – jag kan varken resa fram eller tillbaka i tiden, allt som finns är nu.
Ibland brukar jag tänka på honom, den där smala fjortonåringen som skulle bli jag. Vi hade det trevligt ihop.