Det finns ett litet land på andra sidan jorden. Det lilla landet består av omkring 6 830 öar i alla möjliga former och storlekar. Mer än två tredjedelar av det lilla landet är beväxt med en hel massa träd. Under alla träd så gömmer det lilla landet en yta som täcks av 73 procent berg, varav ett flertal av bergen egentligen är vulkaner. Både sovande och vakna vulkaner.
Det lilla landet har också en stor sjö. Den heter Biwasjön, som är en av världens äldsta inlandssjöar. Där kan man bada om somrarna.
I det lilla landet finns stora, stora städer. Totalt bor det 127, 77 miljoner människor i de stora, stora städerna och de små byarna.
Varje dag åker människorna till olika arbeten runt om i landet för att försörja sina familjer. I familjerna finns barn som går till skolan. De leker med sina vänner. De leker ute på gården. De vill att man läser en saga med ett lyckligt slut innan de ska somna. De vill se sina föräldrar när de kommer hem ifrån skolan efter en tung dag.
Men så en dag, som började som vilken dag som helst, finns ingen mamma som tvättar bilen på uppfarten. Inte heller står pappa där och hänger tvätt i badrummet.
Mamma och pappa kommer aldrig komma hem igen. För en del finns inget hem.
Varje år drabbas Japan upp mot 1 500 jordbävningar. Men den här är bland de värsta jordbävningar i vår tid. Detta kan mycket väl vara den värsta naturkatastrofen på flera århundraden med tanke på vad som gått förlorat och vad som kan gå förlorat.
På andra sidan jorden tvingas människor att fly på grund av andra anledningar. En man med makt pressar sitt folk till bristningsgränsen och han har både FN och Arabiska Samfundet efter sig. Vad kan vi göra förutom att titta på de stora mediernas tolkningar av situationen och hoppas på att de som beblandar sig gör rätt och att inget onödigt dödande förekommer.
Borde vi bry oss om det land som har hamnat i skuggan av Libyens diktator? Är det värt att lägga sig i i både Libyen och Japans problem eller borde vi sikta in oss på ett problem i taget? När man tänker efter så är det bara jobbigt. Låt folk sköta sitt så blir allt bra, eller? Har dom gjort något bra för mig? Jag säger då det. Att det finns människor som resonerar så är ju nästan obegripligt i min värld. För om din vän är ledsen tröstar du inte honom då? Den enda skillnaden är nog egentligen att jag personligen inte känner den personen jag tröstar.
Allt mod till Japan och Libyens folk.