Örnsköldsviks museum var riktigt välbesökt på lördagen när det hölls dubbelvernissage med massor av konstnärer inblandade. I entréplan samsas inte mindre än 66 verk av ett trettiotal medlemmar i Örnsköldsviks Konstnärsklubb, som tolkat Örnsköldsviks skärgård. Se bilder från den utställningen här på webben7 i morgon, söndag.
Många konstmärer och många uttryckssätt alltså, men frågan är om inte alla dessa konstnärer kommer att hamna lite i skymundan av utställarna två trappor upp, där Nolaskolans bildesteter visar upp sina tolkningar av cirkus.
Här finns en del fantastiskt bra konstverk och dessutom ska man absolut plocka med sig elevernas egna beskrivningar av sina verk och läsa samtidigt som man betraktar konsten. Helt klart finns det talanger bland bildesteterna som mycket väl kan komma att utgöra framtidens stora konstnärer i landet.
Kolla in Ida Westins ”Cirkushjärna” som runnit ut ur örat på ”The girl without brain” och hamnat i en hög på golvet, eller Jaqueline Lundvalls ”Skrattets begär” – som hon gjort med utgångspunkt på gamla tiders freakshows.
”Mitt syfte med bilden var att framhäva hur en människa kan bli tvungen att utstå ett förödmjukande lidande, endast för att tillfredsställa andra människors groteska behov av nöje. Jag ville dock inte ha budskapet så tydligt så därför försökte jag få bilden rätt så stilren men ändå med små detaljer.” skriver Jaqueline Lundvall.
Hanna Nilssons ”Purpur” är uppdelad i två verk, en akvarellmålning och en skulptur i glaserad vitlera. Så här beskriver hon själv sitt verk:
”Mitt verk handlar om en (trasig) akrobat som slåss med inre demoner såsom rädslor och ångest. Men när hon kliver upp på scenen händer något – strålkastarna får de ondas skrik att explodera och regna ner till backen likt vissna blad, och hon upplever ren och skär lycka för en kort stund. Uppträdandet och akrobatiken är en konstform som stimulerar hennes hjärta samt lyser upp hennes liv. Fast så fort hon kliver ur ljuset kryper demonerna återigen fram. Det är mörkt men den inger mycket hopp. Skulpturen symboliserar det trasiga och smärtande medan målningen är optimistisk.”
På en vägg hänger sju clownansikten i porslinslera som tittar snett ner på besökarna. ”Shacos 7 Jack in the box” är titeln som Kevin Koskinen satt på sitt verk.
”Speglingen av detta konstverk är att förstå de olika rädslor man kan ha för clowner när man är ett barn, för när man är barn kan fantasin flyga iväg och man ser saker som inte finns där.”
Jesper Andersson vill med sin akrylmålning ”Befintlig barriär” visa den prestationsångest man kan känna som cirkusartist – eller som konstnär. Att man tvingar sig själv att prestera mer än man egentligen kan.
Det första konstverk man stöter på i utställningen är Marielle Buhrs ”John Wayne”. På en övermålad träbräda har hon placerat en gipsavgjutning av sitt eget ansikte och svart silkestyg. Elegant – men absolut inget för den som lider av coulrofobi, rädsla för clowner.
Ni som har coulrofobi kan undvika utställningen – alla ni andra måste se den! Utställningen pågår till 22 januari.