– Känslan av att vi tillsammans lyckats med att förverkliga Botniabanan är så stark att jag har svårt att finna ord, säger Elvy Söderström under tågresan från Kramfors till Örnsköldsvik.
– Det är så många som har varit engagerade i det här projektet och vi har svetsats samman. Det har blivit många kramar i dag och nu har vi klivit ombord på tåget mot framtiden.
Evy Söderström säger att hon aldrig varit orolig att det inte skulle bli någon järnväg.
– När Urban Karlström, generaldirektör för SIKA, presenterade sin utredning 1996 och sa att det inte var lönsamt att bygga Botniabanan sa vi att ”nu förlorade vi första perioden – men vi ska vinna matchen”.
– Bara några månader senare beslutade regeringen att Botniabanan skulle byggas. Sverige behöver bra infrastruktur och någonstans måste vi börja. Det här är ett bra ställe att börja på.
Elvy Söderströms tal
När Elvy Söderström en halvtimma senare höll sitt tal under invigningsceremonin i Örnsköldsvik sa hon så här:
– Oj vad jag har längtat och väntat!
– Känslan var enorm när vi i dag på morgonen tillsammans fick kliva på tåget mot framtiden. Känslan var lika stark som när telefonen ringde den där eftermiddagen och det var Siv Gustavsson från Näringsdepartementet som sa ”Nu är det klart, i morgon skickar regeringen ut ett pressmeddelande med budskapet: Botniabanan ska byggas”.
– Det var den 3 december 1996. Jag ville ta alla i famn, även de som varit emot. Tommy Dickens var utanför och packade upp rälbitar som vi skulle dela ut till eldsjälar å han och Karin Forsman var de som först fick veta. Det roliga var att Siv också sa att jag fick berätta det för Sven Lindblom, kommunreporter på ÖA, han har verkligen bidragit till folkbildningen. Sedan visste jag inte hur fort jag skulle få kontakt med Christer Nilsson i Kramfors, Lennart Holmlund i Umeå och Ulla-Maj Andersson i Nordmaling – och alla andra.
– Talar man samma språk – då bygger man järnväg. Botniabanan är ett resultat av många människors engagemang och vilja. Det är resultatet av politiskt mod och framtidstro. Visst fanns det de som var emot men som nu säger att de egentligen var för. Då får de väl vara det då. Men för att bli trovärdig måste man visa att man vill satsa på ytterligare investeringar i Norrbotniabanan och dubbelspår på Ostkustbanan.
– Att möjliggöra utveckling i olika regioner för människors liv bygger på både mod och förtroende. Därför var det bra att Sverige tackade ja till att investera i vår region. Med förtroende för varandras idéer skapar man lust och vilja, då växer också modet och resultatet låter inte vänta på sig. Det är bara att se sig omkring. Allt detta har också fört oss närmare varandra. Gränser har suddats ut.
– Samarbete mellan Botniabanan, kommunerna, Banverket och många andra har varit konstruktivt och framtidsinriktat. Och Botniabanan kommer också att utgöra ett gott exempel när det gäller planering, finansiering, byggande och hur man skapar bra infrastruktur. En eloge till vd Lennart Westbergs ledarskap och hans lag.
– Botniabanan har, som jag tidigare sagt, redan fört os närmare varandra och regionen växer sig starkare i konkurrens med andra regioner i Europa. Tillsammans har vi det mesta. Här finns universitet, spännande näringsliv, trygga och bra boendemiljöer, ett kulturutbud som berikar, ishockey, handel och Höga Kusten – och alla människor. Ja det finns möjligheter att leva det goda livet här i vår region.
– Man kan bo i Husum och pendla med tog till en spännande utbildning i Kramfors, och tvärt om. Ja, möjligheterna är oanade. Nu tar vi tillvara dem. Det är vi tillsammans som kan sätta spår i framtiden.
– När det socialdemokratiska regeringen sa ja till att bygga Botniabanan påbörjade vi i Örnsköldsvik ett utvecklingsarbete med hundratals engagerade människor. Tillsammans formulerade vi mål och visioner – Vision 2008 som nu har utvecklats till Världsklass 2015. Örnsköldsviksborna har under hela tiden planeringen och byggandet av Botniabanan pågått visat vilja, engagemang och handlingskraft. Otaliga är de möten som ägt rum där vi funderat, diskuterat och ibland voterat.
– Vad blir nu den bästa sträckningen? Jag minns engagemanget i Åte för att värna om badstranden och miljön. Jag minns mötena i Husum där en del ville att resecentrum skulle byggas utanför Husums centrum. Mötet med Bo Bylund, Bengt-Ove Birgersson och Christer Nilsson i riksdagshuset kommer jag också ihåg. Där drog vi upp riktlinjerna.
– Jag minns också mötet vid macken i Grindnäset när en man kom fram till mig och sa ”Hördu Elvy. Tror du att de ä nån som kom å åke då?”
– Nu vet vi mer. Redan i dag förstår vi att efterfrågan är stor och att många ser möjligheter att pendla med Botniabanan. Vi vet också att intresset för transporter av gods på järnväg är större än det utrymme som finns.
– Nu börjar det. Nu kliver vi ombord på möjligheternas och framtiden tåg.