Snart spricker knopparna och vi börjar samla solenergi, precis som alla gröna blad som vrider sig mot solen. Solfångare är inget nytt påfund, de har funnits sedan tidernas begynnelse. Fotosyntesen, som sker i alla gröna blad, när de med nertankad solenergi omvandlar markens vatten och luftens koldioxid till socker, är ju egentligen otrolig. I varje kvadratcentimeter blad finns cirka 40 miljoner kloroplaster där processen sker. Sockret lagras sedan som cellulosa i trädstammar - som i sin tur ger oss virke och ved - och som kolhydrater i växter som blir föda för djur och människor.
Vi tror att vi inte kan klara oss utan datorn, bilen och allt annat som tillverkas i våra fabriker, men faktum är att de gröna trädens fabriker i Örnparken och Billaskogen, i Amazonas regnskogar och Afrikas djungel gör skillnaden på liv och död för oss och hela världen.
Härifrån kommer det syre som ditt hjärta pumpar runt med blodsystemet, medan kolhydraterna från fotosyntesen ombildas till blodsocker som får hjärnan att fungera. Louis Armstrong hade rätt när han sjöng: I see trees of green, red roses too, I see them bloom for me and you, and I think to my self – what a wonderful world.
Bakterierna nere i jorden behövs också för att du ska leva just nu. En handflata jord ur trädgården innehåller cirka 5 000 000 000 bakterier som bryter ner döda växter och djur så att gräset kan ta upp näringen. Kon äter gräset, du dricker mjölken och äter köttbullarna, och dina muskler jobbar på den energi som de små krypen i jorden gjort i ordning.
Jordbrukaren daggmasken hjälper oss också, då den med sina gångar luftar och luckrar jorden. På nätterna kommer den upp till markytan och samlar växtrester som den drar ner i gångarna och omvandlar till gödsel. På en kvadratmeter kan daggmaskarna producera så mycket som ett halvt kilo gödsel per dag. När jag i somras grävde riktigt djupt för en rabatt blev jag häpen över alla gångar maskarna gjort under matjordsskiktet. Jag tror det var gammelmasken som kikade fram ur ett av hålen långt ner i den hårda leran. Jag fylls av förundran över hur klokt allting är ordnat. Hur allting hör ihop, ända ut i universum. Ju mer jag förstår desto mer imponerad blir jag. Man kan bli religiös för mindre. För nog verkar det som att Någon har designat alltihop med finess.
Hemma i trädgården kan vi vara med och bevara ekosystemet, återföra till jorden det som kommer därifrån, och använda naturliga gödselmedel för att gynna mikrolivet i marken. Låta löv och växtrester ligga kvar ligga kvar så att maskarna får mat och gräva med grep istället för spade. En delad mask blir inte två nya utan en död.
Och vi kan se framåt liksom Luther. Plantera ett äppelträd även om jag tror att världen går under imorgon.
Monica Söderström