Om en dryg vecka, söndagen den 28 mars, är det jubileumsdags. Jim Edlund och Margot Lindqvist träffades redan som tonåringar och har inte lämnat varandras sida sedan dess. Han var bara 20 år, och hon inte mer än 17, när jakten på den rätta nådde sitt mål för dem båda.
– Det har bara rullat på, säger Margot om åren som gått.
Hon och Jim har gått från särbor till sambor, från lya till villa och från duo till trebarnsfamilj. Huset delas med tre döttrar i åldrarna 19, 16 och 11 år.
– Det är bara tjejer alltihop, säger Jim och ler snett. Jag brukar säga att familjen består av fyra fruntimmer, två tikar, en katthona och så jag.
Inte grönare gräs
Den trygghet de kände i relationen från första början har fortsatt att växa med åren.
– Man inser snart att gräset inte är grönare hos grannen, säger Margot med glimten i ögat och får Jim att brista ut i ett gapskratt.
De är överens om vikten av att ge varandra utrymme.
– Man kan ju faktiskt inte ha samma intressen, säger Jim. Man är två individer i ett förhållande, två olika kedjor, och det gäller att hitta länkarna mellan dem.
”Måste ta egna beslut”
Något bröllop har aldrig varit nära, och då ingen av dem delar den kristna kyrkans föreställningar ser de heller ingen anledning till giftermål. Att göra något bara för att andra förväntar sig det ligger helt enkelt inte för dem.
De är noga med att inte låta sig styras av sådana påtryckningar.
– Det blir samma reaktioner när det gäller dop och konfirmation, säger Jim. Men att det alltid har varit på ett visst sätt är ju i sig ingen anledning fortsätta. Våra döttrar blev inte döpta som små, eftersom vi ville låta dem göra det valet själva, och när en av dem ville döpa sig var det självklart att hon skulle få göra det. Man måste kunna ta egna beslut hela livet.
Attityder lever kvar
De allra flesta håller nog med honom där – men ändå lyser gammaldags attityder igenom hos omgivningen då och då. ”Är du gift?” förblir den vanligaste följdfrågan till ”har du barn?”, och frasen ”Har ni inte gift er än?” förutsätter ju faktiskt att det fortfarande bara skulle vara tal om en tidsfråga.
– Visst har tanken på bröllop dykt upp, säger Margot. Men efter så många år skulle det bara kännas fånigt att gå in i en kyrka för att upprepa vad vi redan vet att vi känt för varann i 25 års tid.