Ja... De som tryckte på den 4:e knappen på fjärrkontrollen igår kväll kl. 20.00 och beskådade spektaklet som skedde följande halvtimmen där kunde nog konstatera att jag är en mycket tävlingsinriktad människa som enbart stoppas av....en läkares order. NEJ. Du får inte sparkas, brottas och springa vidare! Inte inom ungefär tre veckor i alla fall. Starten på min sommar var inte ideal kan jag därmed berätta. Jag medverkade i Gladiatorerna fram till slutet på andra grenen - Attackboll, där jag dras ner i en tackling av "Stinger" och kraftigt slår i huvudet på höger sida över örat. KOLSVART. Minnesförlust och gråt.
Men det är bara att starta om. Hänt är hänt och det är ingen mening att gräva i det förflutna om man inte tänker använda sig av det för att växa och utvecklas. När jag ser tillbaka på olyckan som skedde tänker jag snarare; hur kan jag göra för att ta emot mig bättre nästa gång? Ska jag fokusera mer på kroppen än bollen och korgarnas placering?
Jag är oerhört glad och tacksam över min medverkan i Gladiatorerna och ångrar inte för en sekund att jag kom dit jag kom, vad som än blev resultatet i TV-rutan. Jag har vuxit mycket som människa och ser hela cirkusen som en unik erfarenhet och en rolig erfarenhet. Och revansch, det kan ni ge er på att jag vill ta!!
Som Örnsköldsviks Allehanda skrev följde "en kontrollerad utgång" min lördagkväll efter programmet och på krogen ser jag Peter "Foppa" Forsberg. Jag har själv (uppfunnit begreppet samt) diagnosticerat mig med "verbal och social tourettes" (ungefär tvångssyndrom i sociala sammanhang att säga och göra knäppa saker) och får här totalt utlopp. Jag grabbar tag i en tidningen 7 som ligger vid ingången på Oleary's och river ut den svartvita bilden på mig. Jag ska ha en autograf av Foppa PÅ MIG! Inget ont anande lilla Peter gör sitt bästa för att gömma sig men undslipper inte min framfart och innan hans bordskamrater vet ordet av har jag slängt fram min idol-bild och en redig spritpenna och berättar att det är jag som står på Fjällräven Center och är så pinsam (brukar i egenskap av dörrvärdinna släppa in honom på logevåningen), att det var kärleken som tog mig till Örnsköldsvik och att de där Gladiatorerna allt ska få va med om en ordentlig saga nästa år!! Han kunde inte annat än att skratta och själv spänna upp båda biceps och grymta som en annan primat. Självklart svarade jag med samma mynt och tackade för mig, fast i svart-guldig tubtoppsklänning och högklackat förstås!
Jag var som en glad och social studsboll hela kvällen faktiskt och jag kunde äntligen släppa på all spänning inom mig inför hur jag skulle se ut och låta i TV, samt hur den otäcka smällen skulle kännas att se. Nu är det dags för nya äventyr!!
Bilderna är hämtad från Tv4:s hemsida.