I natt rattade jag Carla genom Hormuz sundet, ut från arabviken och in i den indiska oceanen (vi slapp bli instängda av Iran!). Det var banne mig en skarp sväng runt den där udden, och strömt. Men vi klarade det galant. Carla och jag.
I morse när jag kom upp på bryggan och löste av överstyrman låg det en båt och prejade oss ur kurs. Den hade vägrat att släppa förbi överstyrman när han testade, ropade istället upp och sa åt Carla att hålla avstånd. När jag lite senare kallade upp båten och frågade om det gick bra att jag korsade framför dem, var tonerna tvärtemot – väldigt hjälpsamma. Ibland lönar det sig att vara tjej på ett hav fullt av män. Sparade in 2 ton bunker, eller vad det nu hade kostat oss att göra en rundpall istället, så jag tror att min maskinchef håller med mig.
Snart ska vi ha ett möte här uppe på bryggan (jag bloggar bäst jämte radarn där jag sitter nu) och diskutera piratpassagen. Jag tycker att vi ska gömma oss uppe i skorstenen om piraterna bordar oss. Dit hittar de aldrig (knappt så att jag gör det!).