Ibland kan saker verka lite för illa för att man ska våga testa och det är ohyggligt synd för på så sätt kan man gå miste om mycket gott här i livet. I går fyllde min farfar 87 år(!) och bjöd in till kalas i min farmors lägenhet (de gamla makarna får tyvärr inte bo tillsammans längre). Där serverades det tårta och rött vin. Vilken perfect match alltså! Och jag frågar bara; vilket kalas höjs inte av lite bra rödtjut? ;)
Att gamla människor, som mina farföräldrar, ska säras åt på ålderns höst tycker jag är väldigt sorgligt och får mig att fundera på mina egna relationer, och relationer i allmänhet. Den relationen man bör lägga mest vikt vid att vårda, förutom den till en själv, måste vara syskonrelationen. Håller ni inte med? Det är förmodligen den relation som kommer att vara längst. Föräldrarna kommer, som sig bör, förmodligen vandra hädan innan. Kärleksrelationer är ofta utbytbara, på gott och ont, och varar statistiskt sett inte längre livet ut. Men vad vet jag egentligen?
Ett som är säkert är iaf att min tillvaro skulle vara betydligt mer miserabel utan en syster att posera tillsammans med framför kameran! :)